Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 4. Bot- och bättringsförkunnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isaac rothovius
71
sökelser äro för honom tydliga och ovedersägliga bevis för, att
folket genom att framhärda i sina synder frambesvurit Guds vredes
hämnd. När R. kommer in på denna tankegång — och det gör han
synnerligen ofta —- tycker man sig höra någon av de
gammaltestamentliga profeternas konkreta och uppfordrande doms- och
bättringspredikningar. Den varma underton, som genomgående
präglar Rothovii strafftal, röjer ock, att han likt dessa forna tiders
folkpredikanter känner sig ett med sitt folk. Det är nämligen aldrig
kritiklusta, som är ultima causa till hans utfall mot tidens ondska.
Man måste komma ihåg detta, när man här och var i litteraturen
om 1600-talspredikan möter sådana citat ur hans skrifter, där han
på sitt häftiga och lidelsefulla sätt gisslar sin samtids skötesynder.
Nej, Rothovius vädjar till sina åhörare, att med tidernas tecken
för ögonen genom allvarlig bot och bättring söka avvärja den
Allsmäktiges förintande vredesdom.
»Wilie wij i Sverige icke een gång upwakna?» spörjer han sina
åhörare och fortsätter: »See wij icke thet ena Gudz rijs öfwer oss
effter thet andra? Och i synnerheet plåghar oss thetta
jämmer-ligha Krijghet medh the Keijserska och insuper alt thet godha,
som landet förmår.»1
I cirkulärbrev till siftets prästerskap angående en till den 15
augusti 1652 (Rothovii dödsår) påbjuden allmän böndag
uppräknar R. de hemsökelser, som under hans episkopat drabbat
fosterlandet. Han säger: »Ibland annat hafwer Gud för wåre synder skull
låtit wårt Fädernesland i mång år dragas med åtskillige krig, med
Ryssen, Pålacken, wåra grannar de Danska, och på sistone, med
Romerska Kejsaren, derigenom landet icke allenast utblottadt och
utarmadt är, utan wi hafwe ock derigenom mist det ädlaste Cleno-
dium wi ibland lekamliga gåfwor uti Fäderneslandet ägt. —–
Härutöfwer hafwer Gud hemsökt landet med hård år och dyr tid,
så att folket av hunger jämmerliga plågas, och det som wärst är
hwad man spör, så hafwer fattigdomen så tagit öfwerhanden, att
ingen hafwer råd att hielpa den andra, utan rop och klagan äro i
alla rumm–-; synes ock likt wara, att Gud hafwer i sinnet
ytterligare skärpa hungeren, genom denna omilda och hårda wäder-
1 Concio nr 3 i Några Christliga Boot Predikningar. Om det inflytande
biskop Petrus Jonae eventuellt kan hava utövat på den unge Rothovius se
Holmquist-Pleijel, a. a., s. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
