- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiotredje årgången, 1943 /
63

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 4. Bot- och bättringsförkunnelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

isaac rothovius

63

»befruchtande at the i Helffuetet ropa itt ewigt Ejulate, hylande
och gråtande uthan enda».1

Bland kyrkofäderna finnes ingen — med undantag möjligen för
Augustinus —, som i andligt avseende betytt så mycket för
Rothovius som Chrysostomus. Säkerligen kunde R. av hjärtat instämma
i dennes motivering för sitt tal om Guds eviga straffdomar, när
han i sin predikan »Contra ludos et theatra» förklarar: »Ideo et ego
etiamsi id mihi dolori futurum sit, ne a gravioribus quidem
inferen-dis poenis abstinebo. Longe melius quippe est nos hic maerore
af-fectos, a futuro abripi judicio, quam verborum gratia lenitateque
usos, hunc vobiscum poenas luere. Nam quisque vestrum pro se
poenas dabit: ego omnium saluti sunt obnoxius.» (Understruket här.)2

Den andliga likgiltigheten synes, av samtida predikningar att
döma, hava varit en lika allmän företeelse då som nu. Från både
svenska, finska och tyska predikstolar klagas däröver.

Den förut citerade Laurentius Laurentius Helsingius angiver
såsom ett av prästens förnämsta åligganden, att han skall väcka
»folket ifrå säkerhetennes sömpn — såsom ock medh Lärande, bön och
åkallan thet grymma Leyonet Dieffuulen förskia [förskria?] och
fördriffua.»3

Johan Arndt finner i denna massiva likgiltighet och slöhet ett
bevis för, att den sista dagen står för dörren. »Was ist Sicherheit?»
frågar han. Svaret blir: »Sicherheit ist, wann man aller Gottesfurcht
vergisst, sich nicht mehr fürchtet für Gottes Zorn und Strafe und
alle Ding zum Muthwillen, Frechheit und Frevel missbraucht —

–. Weil nun kein Gottesfurcht mehr in der Welt ist, sondern

eytel Sicherheit, gleich als hätten sie mit der Höllen einen Verstand
und mit dem Todt einem Bund gemacht. So ist eben die Zeit da,
welche die Sichern übereylen wird als ein Sündflut.»4

Även för Isaac Rothovius framstår den andliga säkerheten och
försoffningen såsom ett av tidens kardinalfel. Han finner hos de
flesta »een sådhan stoor säkerheet, at the om sijn Saligheet mechta
ringa bekymra.» Därför ser han som en av sina huvuduppgifter
detta, att varna Herrens församling, på det »at alla må lära wachta

1 Om Sabbatens rätta helgd.

2 Migne LVI, sp. 270.

3 Om Nyåhrsgåffuor etc.

4 Arndt, a. a. Predikan på andra sönd. i Advent, s. 23.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1943/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free