Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Prästmedicinen.»
Av teol. lic. Gunnar Dahmén.
Den allmänna bakgrunden.
När Linné på sin skånska resa år 1749 kom till prosten i Ewerlöf
fann han, att denne »hade fått mycken smak för medicin» och »igenom
inländska örter sökt biträda sina socknebor, då de varit stadde i
sjukdom och vånda». Härigenom hade han »vunnit renommé för
sin emperie i fjärran liggande socknar».1
Exemplet är nog icke så alldeles enastående. Man känner också
till andra fall, där prästen utövade läkarepraktik.2 Fördelarna härav
voro naturligtvis påtagliga i ett land, där läkarvården var så
bristfällig som i Sverige, och tanken att draga nytta av prästerskapet
för att åstadkomma en bättre läkarvård på landet kunde därför
ligga ganska nära till hands. Linné gör i anledning av prostens
praktik den reflexionen, att »det vore en stor sak för riket, om de meste
präster på landsbygden förstodo att kurera de allmännaste
sjukdomar». »Huru lyckliga vore icke inbyggarne, om prästerne förstodo,
att böta desse sjukdomar . . . vad förmån vore icke detta för riket?
1 Linné, s. 274 f.
2 Hjelt, II: 220 anm. 1. Det hade också hänt att läkare klagat över
prästernas praktik. Ett sådant fall omtalas 1794, där emellertid collegium
medi-cum icke ansett, att den angivne prästens praktik givit anledning till
klagomål. — En annan prästman (i Östergötland) hade under åren 1796—1805
haft 7.635 patienter, på vilka han t. o. m. verkställt operationer. Han hade
också inrättat sockenapotek och föreslagit att prästerna vid utfärdandet av
flyttningsbetyg vore berättigade tillägga »fri från venerisk smitta eller icke».
Vj, IV: 4 ger exempel på en del präster med läkarepraktik och säger »att
uppräkna alla tillåter ej rummet». Kahl, s. 240 säger likaledes, att det icke var
alldeles ovanligt att kyrkoherdar studerade både teoretisk och praktisk
medicin och ger exempel på en prost i Frillestad någon gång under 1700-talet,
som under de 20 sista åren av sin levnad delade sin verksamhet mellan rent
prästerliga, belletristiska och läkarintressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
