Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid Johansson, Altarskåpet vid Strängnäs’ domkyrkas högaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o ingrid johansson
Den ende konsthistoriker, som mer ingående behandlat
Strängnässkåpet är Roosval. Han avvisar den av tidigare forskare
framförda tanken, att Jan Borman skulle vara mästaren. Utvecklingen
inom altarskåpen har gått från relief med figurerna i ett plan till
en rörlig bild med ganska stort djup. Strängnäsmästaren har icke
kommit så långt i utvecklingen. Skåpet är skulpterat
sammanhängande så att skarvarna ofta gå rakt över en figur, medan hos
Borman varje statyett i regel är skuren ur ett block. Roosval skiljer
mellan två grupper av figurer, de stela mannekängliknande
draperifigurerna, särskilt apostlarna, och de nakna eller i åtsittande dräkt
klädda, som äro stadda »i lifligt afsedd och äfven lifligt verkande»
rörelse. Men rörelsen är ofta onaturlig, ur statisk synpunkt omöjlig.
Bormans överlägsenhet ser man framför allt i hans »stadigt
poserade draperiryggfigurer». Strängnässkåpet utmärks av en hård
sirlig stil utan spår av övergångsformer till en ny stil, medan
kompositionen synes inleda en ny epok med en målmedveten gruppering
med förkärlek för symmetri. Konstnären följer en brabantisk linje,
traditionen från v. d. Weyden-Dirck Bouts. Bouts är den
representativaste parallellen inom måleriet till Strängnässkåpets
skulpturala stil.1
Namnet Dirck Bouts tycks giva en ledtråd till i vilket
konstnärligt sammanhang Strängnässkåpet bör insättas, medan
sammanförandet med v. d. Weyden, som kan sägas vara Dirck Bouts
motpol inom det nederländska måleriet, är oriktigt. Dirck Bouts var
holländare, från Haarlem, och trots att han större delen av sitt liv
verkade i sydliga Nederländerna, har hans konst med säkerhet drag
som äro holländska, men Rogier v. d. Weyden var flamländare. Jag
skall efter Max Friedländer söka karakterisera det syd- och
nordnederländska i måleriet. Bouts utgick vid sin gestaltning från
rummet, det landskapliga eller arkitektoniska, som för honom var fyllt
med stämning. Det ofattbara uttryckes icke genom människorna,
utan i det oändliga rummet anar man det gudomliga. Rogier v. d.
Weydens figurgrupper, som befinna sig i den högsta spänning, mera
ge en känsla av fruktan än förtröstan på Gud, löser han upp i ele-
1 J. Roosval, Om altarskåp i svenska kyrkor och muséer ur mäster Jan
Bormans verkstad i Bryssel, Stockholm 1903. Ds. Nederländska altarskåp.
Utst. av äldre kyrkl. konst i Strängnäs 1910. Studier I, s. 135. Ds. Retables
d’origine néerlandaise . . . 1933, s. 136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
