Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Sverker Ölander, Den Eurén-Snellmanska samlingen i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den eurén-snellmanska samlingen i uppsala
211
dem. Carl Johan har sin hovpredikants hela och fulla förtroende,
vilket ingalunda kan sägas om Oskar I. Lika positivt välvillig som
memoarförfattaren är i sina omdömen om den »gamle Kungen»,
vars bortgång ock uppriktigt beklagas1, lika kritisk och ibland
t. o. m. frän emot majestätet blir han, då han skildrar de första åren
av Oskar I:s regenttid. Nu talar han gärna om den kungliga onåd,
som drabbat honom och som bl. a. skulle visat sig vid utnämningen
av teologie doktorer 1844, då Eurén var bland dem, vilkas namn
genom konungens personliga ingripande blivit strukna på det
ursprungligen uppgjorda förslaget.2
Till hovminnena höra givetvis även bl. a. skildringarna från
prinsarna Carls och Gustafs studentexamina, som Eurén bevistade
såsom examensvittne i sin egenskap av rektor vid Stockholms
gymnasium. Examinator i historia var Erik Gustaf Geijer, som vid detta
tillfälle behandlade trettioåriga kriget, och vars uppträdande
röner en viss kritik av minnestecknaren, framförallt därför, att
exa-minatorn framhävde kardinal Richelieus statsmannaegenskaper på
Axel Oxenstiernas bekostnad. »Inför Sveriges Kronprins och
Arf-furstar borde slika omdömen ej kommit öfver den utmärkte mannens
läppar», konstarerar författaren.3
Omedelbart efter sin prästvigning tog Eurén sitt inträde i
Stockholms prästsällskap, där han under alla åren var en intresserad
medlem och flitig deltagare i dess sammanträden. Här lärde han känna
sina ämbetsbröder i Stockholm, av vilka flera räknades såsom
kyrkans främste. Här råkade han även nyromantikern Carl Fredrik
Dahlgren4, som blev hans gode vän och genom vilken han stod i
förbindelse med stadens litterära kretsar. Och här tycks han också
ha gjort den första bekantskapen med den blivande ärkebiskopen
Henrik Reuterdahl, då denne år 1838 bevistade ett sammanträde,
där Eurén höll ett föredrag om »Protestantiska kyrkans farhågor
och förhoppningar».5
När straussdebatten flammade upp här i landet med anledning
av översättningen av Strauss’ Das Leben Jesu kom även Eurén
1 Carl xiv Johans sista tid och död skildras utförligt, i, s. 696 f.
2 I, s. 718 f.
3 I, s. 689.
4 Carl Fredrik Dahlgren (1791—-1844), präst och skald.
5 b s. 551.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
