Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Sverker Ölander, Den Eurén-Snellmanska samlingen i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
sverker öländer
att ta aktiv del i diskussionen. Han tillhörde den jury, som skulle
yttra sig över, huruvida boken vore en förnekelse av den rena
evangeliska läran och sålunda strede emot tryckfrihetsförordningen.
I sina Minnen kommenterar författaren nu dessa händelser1 och
avslöjar, hur några präster i Stockholm, bland vilka han själv befann
sig, i största hemlighet avsände en skrivelse till Strauss med
uppmaning till »den väldige mannen, att . . . förklara sitt ogillande af det
ofog, som i Sverige bedrefs» med anledning av hans böcker.2 Något
svar erhöllo de dock aldrig.
I det föregående är redan Euréns vänskap med grosshandlaren
Keyser och hans familj omnämnd. I denna familjekrets, där han
under vissa tider umgicks mycket flitigt, gjorde han bekantskap med
de dåtida ledarna för den lågkyrkliga fromhetsriktningen,
nykterhets-och missionsrörelserna samt för bibelsällskapet. Här träffade han
dessa rörelsers centralgestalt Geo Scott, med vilken han under
hösten 1836 kom närmare samman, även om han redan tidigare känt
honom. Från och med slutet av 1830-talet deltog Eurén aktivt både
i Svenska Missionssällskapet, vars direktion han tillhörde sedan 1840,
och i Svenska Bibelsällskapet, vars sekreterare han blev 1843. Även
i nykterhetsrörelsen intog Eurén vid denna tid en framskjuten
ställning och var en anlitad talare, i vilken egenskap han senare
omnämnes av Wieselgren i en av dennes skrifter under karakteristiken »den
på lifvet trängande Hofpredikanten Eurén».
Denna nu i korthet refererade första delen av Euréns Minnen
slutar, som sagt, med utgången av år 1845 och skildrar alltså även
flyttningen från Stockholm till Folkärna. Vi få sålunda i slutet av denna
skildring både se hovpredikanten Eurén avveckla sitt arbete inom
hovförsamlingen och följa honom under det första halvåret på det
nya verksamhetsfältet, under vilken tid han utnämndes till prost
genom vilken utnämning han erhållit den titel, som han sedan bar
under återstoden av livet.3 Och nu hade han funnit sin uppgift som
aktiv församlingspräst i Västerås stift.
1 Sedan juryns majoritet funnit boken icke stridande emot
tryckfrihetsförordningen, utbrister Eurén: »Nog synes det som om Lars Hjerta (som
ombesörjt bokens utgivande) och djefvulen derigenom vunnit en stor seger.»
I, s. 629.
2 I, s. 630.
3 Då Eurén i sina Minnen berättar om, hur biskop Nibelius i Västerås
tillskrivit honom, huruvida han ville mottaga prosttiteln, och han tacksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
