Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Joh. Lindblom, Ekklesia (Docent Olof Linton)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
Lindblom en förmedlande linje. Man blir medlem i ekklesia genom tron
och dopet — inte ettdera. Den urkristna församlingen har avskilt
vissa notoriskt ovärdiga ur gemenskapen men har aldrig räknat med en
»ren» församling. Ämbeten —• eller »tjänster» som Lindblom efter NT
säger — ha funnits. Apostlarna voro »av Kristus själv . . .
befullmäkti-gade sändemän, vilka voro hans representanter på jorden och utförare
av hans uppdrag», och jämte apostlar stå profeter, lärare, äldste,
församlingsföreståndare, diakoner. De tillsättas av den upphöjde Kristus
själv och få genom handpåläggning och Anden sitt uppdrag. Men
samtidigt är församlingen den verkande: vi ha här »att räkna med en
samverkan mellan Gud, Kristus eller Anden å ena sidan och församlingen eller
dess representanter å den andra» (s. 88) och vi ha inte med någon
»rättslig procedur» att göra (ibid.). I fråga om Jesu ställning till ekklesia må
det vara nog med ett citat: »Den urkristna föreställningen om
församlings såsom det nya Israel och om Kristus såsom församlingens
uppbyggare och skapare, den eskatologiska orienteringen och den
begynnande organisationen —- allt detta finns jämväl redan i Jesu
ekkle-siatanke såsom ett frö» (s. 14). I överensstämmelse med tankegångar
i senare ekklesiaforskning hänvisar Lindblom bl. a. till apostlarnas
tolvtal, i vilket en antydan ligger om att de representera det messianska
Israel, till Henoksbokens »utvalda» och Danielsbokens Människoson —
Gudsfolket, och till måltidsgemenskapens och den sista måltidens
betydelse för ekklesia.
Har nu detta Lindbloms försök till en över partierna stående objektiv
historisk granskning lyckats? Något slutgiltigt svar på den frågan kan
jag inte ge utan får nöja mig med några reflektioner. Den första är denna:
den lugna, förmedlande, avvägande inställningen över huvud är inte
någon garanti för objektivitet. Jag nämnde nyss, att vi under senare år
fått undersökningar om kyrkan som märkvärdigt väl stämma med
författarnas andliga hemort. Den föreliggande undersökningen utgör
härvid intet undantag: vi ha fått just en sådan förmedlande framställning
som vi kunde vänta av en så konciliant teolog som Lindblom. Därmed
är jag för min del emellertid inte färdig med mitt omdöme. I själva
verket rymmer den första kristna kyrkan inom sig många problem,
källorna äro torftiga och ofta åtminstone skenbart motsägande. Men då
måste man enligt min mening inte bara ställa den frågan, hur dessa
utsagor skola förenas, utan man får även försöka vinna den utgångspunkt,
varifrån de ifrågavarande utsagorna möjligen avslöja sitt inbördes
sammanhang. När en tjänare i församlingen tillsättes, nämnes ibland ett
gudomligt subjekt: Gud, Kristus eller Anden — ibland ett mänskligt:
församlingen, en apostel etc., men detta betyder uppenbarligen inte
någon »samverkan» — denna tolkning har ingen hemortsrätt i NT, hur
nödvändigt det än kan te sig för oss att på detta sätt sammafoga olika
nytes-tamentliga utsagor. Det betyder tvärtom, att församlingen är orten för
Guds handlande eller att aposteln insätter församlingstjänare å Kristi
vägnar. Endast om man åter glömmer den religiösa, teologiska aspekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
