Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Kjöllerström, Missa Lincopensis (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
Kjöllerström visar vid den fortsatta analysen, att »hela framställningen
i det följande präglas av denna tankegång» (s. 73).
Bönegruppen efter offertoriet har rätt mycket omgestaltats. Flera
böner ha uteslutits, andra ha ändrats i evangelisk anda, så att
offertanken överallt utmönstrats. I In spiritu humilitatis är det icke längre
offret, sacrificium, som skall behaga Gud, utan »hoc opus nostrum»,
själva nattvardshandlingen. Likaså har i Orate bönen om offret utbytts
mot en bön om »mortificatio veteris hominis». ML har en särskild secreta,
en nyskriven evangelisk bön, att vi skola frambära oss själva som
»spiri-tuales hostias», liksom Kristus offrat sig själv. ML ger till secreta den
upplysande kommentaren, att den enligt evangelisk åskådning kan läsas
i alla mässor och att »nästan alla andra mässors böner säga, att mässan
är ett offer», vilket strider mot den heliga skrift. Den skall vara »Christi
testamentum et memoria sue salutifere passionis» (s. 152).
Efter prefationerna, som enligt ML skulle brukas enligt sed och
följas av Sanctus, kommer kanon. Medan reformatorerna överlag slopat
den medeltida kanon, har ML försökt sig pä att bibehålla den genom att
omarbeta bönerna. Kjöllerström framhåller, att ML här »verkligen
kommit med något nytt» (s. 79). Den romerska allmänna kyrkobönen Te
igitur har starkt förändrats. Man beder nu icke för påven, stiftets
biskop och konungen utan för kyrkans »och hela världens såväl ordets som
svärdets styresmän». De följande bönerna ha antingen uteslutits eller
överarbetats i evangelisk riktning. Instiftelseordens formulering har
närmare anslutits till bibeln. Elevationen har bibehållits med den
motiveringen, att »celebrans et circumstantes» därigenom skulle erinras om
Kristi offer. Efter elevationen skulle prästen med utsträckta händer »in
modum crucis» och under erinran av Kristi lidande läsa bönen Unde et
memores. Dennas bekanta ord om offret — hostiam puram, hostiam
sanctam, hostiam immaculatam — ha ersatts av en bön om tillväxt i
kunskap om Jesus och i fullkomning genom åminnelsen av vår Frälsares
lidande. Förbönen för de döda har blivit till en förbön för alla troende.
Kommuniondelen har också den ganska starkt omarbetats. ML:s
kärlek till de gamla ceremonierna framträder däri, att symboliska
handlingar som brödsbrytelsen, fridskyssen och blandningen av vin och bröd
bibehållits. I stället för bönerna närmast före kommunionen har ML
en lång bön av ovisst ursprung, som kraftigt framhäver syndaskulden
och behovet av syndaförlåtelse och ser nattvarden som ett medel att
skänka detta.
Sådan ter sig i stort sett gången i denna egenartade mässordning.
Den är evangelisk men dock icke uppbyggd efter Luthers eller hans
lärjungars anvisningar. Kjöllerström demonstrerar i kap. III (s. 101—
109), att ML i ett par viktiga avseenden på ett frapperande sätt
överensstämmer med Ökolampadius’ »Das Testament Jesu Christi», som utkom
1523 och 1531 utgavs i dansk översättning. Betydelsefullt synes mig
vara, att denna mässordning liksom ML har fastställda introitus, graduale,
offertorium och secreta samt att introitus är alldeles densamma i båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
