Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - S. Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
och rymmes icke inom gränserna för en bestämd fakultet, liksom icke
heller en professor på den tiden drager sig för att utbyta exempelvis en
lärostol i astronomi mot en annan i teologi. Men förf. har icke heller
skytt någon möda att sätta sig in i allt, som har något som helst
sammanhang med hans tema. Och detta vill icke säga litet, när det egentliga
föremålet för Lindroths forskning är paracelsismen. Ty om redan den
traditionella skollärdomen är alltomfattande, gäller detta omdöme i
ännu högre grad om den nya, mystiska vetenskap, som uppburen av
nästan profetisk entusiasm gör sitt segertåg genom Europas lärda värld
alltifrån slutet av 1500-talet. Något av detta patos för saken skymtar
förresten också bakom förf:s i övrigt så lidelsefria och välskrivna
framställning.
Paracelsus och hans lärjungar utforma den nya världsbilden bl. a.
med hjälp av nyplatonsk filosofi, hermetisk teosofi (de skrifter, som
bära Hermes Trismegistos’ namn, utgivas av Ficino i latinsk
översättning år 1471), alkemistisk spekulation av mystisk-religiös natur och
judisk kabbalistik. Lindroths uppgift är icke att närmare utreda dessa
traditionselements historia. Han utgår i stället från paracelsismen som
en given storhet och frågar sig, i vad mån vi kunna skönja spår av
denna åskådning i Sverige under det utgående 1500-talet och under
1600-talets förra hälft. Och där paracelsistiska inslag förmärkas, söker förf. få
fram den litterära och personliga bakgrunden.
I inledningen tecknar förf. några grunddrag i Paracelsus’ lära:
makro-och mikrokosmostanken, föreställningarna om naturens osynliga krafter
och de tre materiella urprinciperna salt, svavel och kvicksilver, ur vilka
de fyra elementen framgå, kosmogoni, antropologi, spiritualistisk
religion och sist men icke minst den nya synen på sjukdomen, vilken utgör
ett substantiellt ont, som måste botas med mineralisk materia enligt
regeln »similia similibus». Slutligen lämnas en översikt av de mera
framstående utländska företrädarna för paracelsismen och deras olika
modifikationer av mästarens idéer.
Kap. i ägnas åt 1500-talets Sverige, där en apotekare Berchelt visar
sig vara den förste kännaren av paracelsistisk medicin. Annars är
materialet torftigt från denna tid. Då emellertid det aristoteliska tänkandet
kraftigt kritiserats icke blott av paracelsismen utan även av ramismen,
vilka åskådningar också positivt kompletterat varandra, drager förf.
fram några representanter för sistnämnda filosofi, i första hand
Laurentius Paulinus Gothus med hans »hermetiskt-mosaiska» kosmogoni.
I det stora andra kapitlet (s. 82—252) giver Lindroth en utförlig
framställning av den märklige Johannes Bureus’ liv och skrifter. Detta
parti utgör egentligen en avhandling för sig, som bygger på mycket
omfattande arkivstudier av Bureus’ både svårlästa och svårförståeliga
alster. Förf. har gjort vetenskapen en verklig tjänst genom att så
utförligt referera och analysera detta besvärliga otryckta material men
kommer på detta sätt ifrån det i titeln fixerade ämnet, vilket han också
själv är medveten om (se förordet!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
