Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - S. Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
Det likaledes omfattande tredje kapitlet (s. 253—390) behandlar
paracelsismen vid Uppsala universitet under den förra hälften av det
sjuttonde århundradet och har närmast ett medicinhistoriskt intresse.
Först granskar dock förf. den modifierade form av aristotelisk fysik,
vilken åtskilliga dåtida dissertationer företräda under påverkan av den
frejdade wittenbergaren Sennert. Av de medicine professorerna
Chesne-copherus, Franck och Raicus är den förstnämnde ej alldeles obevandrad i
den paracelsiska farmakopén, den andre har trots sin galenism tagit
bestämda intryck av Paracelsus ifråga om signaturläran (den yttre formen
på en ört visar, på vilket område den har läkande kraft), guldmakeriet
och den medicinska kemien och den tredje är paracelsismens viktigaste
representant före Hjärne. Både när det gäller diagnos och terapi av
lungsoten röjer Raicus nämligen sin nära frändskap med denna riktning.
I fyra smärre kapitel på sammanlagt omkring hundra sidor går förf.
slutligen in på de paracelsiska dragen i Forsiusoch Stiernhielms kosmologi,
skildrar »religio paracelsica» hos spiritualister och pietister (fjärde boken
i Arndts sanna kristendom) och pekar på den nya, spagyriska
farmakologien.
Detta summariska referat kan blott giva en antydan om det rika
innehållet i Lindroths avhandling, som utgör en ur kulturhistorisk
synpunkt mycket fängslande läsning. Även en religions- och kyrkohistoriker
kan med gott utbyte studera arbetet ifråga. Härvid behöver man icke
blott tänka på 1600-talets utformning av gammal gnostisk dualism (se
särskilt Bureus!), dess varianter av de grekiska fädernas
Hexaëmeron-spekulation (t. ex. s. 207 ff.) och typologiskt-allegoriska bibeltolkning
(s. 201 ff.) och dess återupplivande av den medeltida mystiken med den
tidlösa läran om gudomen i människan. Icke heller äro de partier, som
direkt behandla kyrkans och religionens män, från den angivna
synpunkten mest intresseväckande. Utan i första hand fäster man sig vid den
religiösa verklighetsuppfattning, som går igen på alla områden oavsett
skolriktning. I en avhandling »De metallis» från år 1637 heter det på.
tal om metallernas materia, att det är Gud, som vid skapelsen givit de
tre kemiska substanserna, vilka häfta vid de fyra urelementen, deras
formbildande förmåga och seminala kraft (Lindroth, s. 266). Och
medicinaren Franck avslutar sin örtabok »med att beskriva en underbar
läkedom, den enda ört som lik en panacé botar alla sjukdomar, därför
att den som signatur beskriver hela människan. Det är den av Gud i
Skriften uppenbarade Jesse rot, hittills av ingen läkare omtalad. Den
liknar till gestalten helt en människa, ja den kallas också Människosonen
och botar blinda och lama, spetälska och förtvinade samt uppväcker
döda. Så skola vi sätta all vår lit till denna rot, som är vår Herre och
frälsare, Jesus Kristus» (s. 289). Samme man förklarar den
omständigheten, att en mördad människas banesår enligt gängse folktro i
mördarens närvaro börjar blöda, såsom en gudomlig straffdom. Mördaren
utpekas därigenom på samma sätt som Kain avslöjas, när Abels blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
