Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Erik Hörnström, Anders Odel (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
komma till stånd genom lagen, sker detta hos Zinzendorf genom
evangelium. Då Zinzendorf sjunger »Wenn einer in den glänz des lichts sich
sieht, und sieht er tauge nichts», heter det i den svenska versionen »När
någon har af lagen sedt Sit hjerta syndigt, orent, ledt» (s. 120 f.). Samma
ståndpunkt intager Thore Odhelius (se s. 123).
Förf. har företagit några synnerligen värdefulla karakteristiker av
de flitigaste medarbetarna i Sions Sånger. Något dylikt har forskningen
hittills icke presterat. Här möta utgivaren Holmberg, »en tung, litet
tråkig problemmänniska», Lars T. Nyberg, »den trosvisse, glade,
förtröstansfulle herrnhutaren, för vilken alla problem äro lösta genom tron»
(s. 133), och Johan Kahl, »ett sensibelt, melankoliskt-pessimistiskt
temperament» (s. 136), som för tankarna till Stagnelius. Man är förf. mycket
tacksam för att han givit oss dessa vakna litterära analyser och ställt
fram för oss särpräglade författarindividualiteter, tecknade med sådan
fin förståelse för stil, temperament och människotyp.
Som det sista av dessa porträtt möter Odels. Han har bidragit med
33 sånger, varav två översättningar. Beträffande de övriga menar förf.,
att de flesta av dem på grund av sin personliga karaktär måste anses som
ganska självständiga. Förf. understryker starkt, att Odels sånger
genomgående som motiv ha syndabekännelse, längtan efter tro, bön om nåd
att tro. »Hos honom saknas så gott som fullständigt trosvisshet, jubel
och lugn glädje, i stället är det . . . smärta, skräck, ovisshet och ånger
som förhärska» (s. 149). Då förf. uppfattar Odels sånger som personliga
bekännelser, kommer han till det resultatet, att Odel personligen ivrigt
strävat efter men icke nått fram till den personliga evangeliska
upplevelse, som var det centrala i herrnhutismen.
Odels fortsatta utveckling skildrar förf. i kap. V, som behandlar de
sista åren före utlandsvistelsen. Förf. anser, att Odel ännu våren 1745
måste räknas till den herrnhutiska kretsen. När nästa livstecken kommer,
en begravningsdikt över Petter Silander från februari 1746, har Odel
genomgått en allvarlig kris. Skriften präglas av kyla och mörkt allvar,
säger förf. »Det är otänkbart, att stenstilen över Silander kan vara
skriven av en människa, som själv nått frälsningen. Det avgörande
ögonblick, som Odel åstundade och drömde om i sina andliga sånger, har
inte kommit» (s. 165). Odel har gripits av besvikelse och vänt
herrnhutismen ryggen. Han slår prästtankarna ur hågen och blir volontär,
och nu kallar han sig också Odèl. Det följande året —- 1748 —, som
betecknar vändpunkten i hans liv, medför åter ny förtröstan och
sinnesjämvikt. Han lämnar bakom sig hela sitt tidigare liv, genomgående
präglat av ett naivt lidelsefullt allvar (s. 172), och stabiliserar sin
livsåskådning på upplysningens grund. Denna fäs skildras i kap. VII
»Religion» (s. 210—245), där förf. på ett synnerligen lärorikt och övertygande
sätt levandegör upplysningsmänniskans livssyn. Det kommer an på att
visa förnöjsamhet i livet, att icke grubbla för mycket. Nu får också
skämtet en plats i Odels produktion. Hörnström berör wolffianismen
och den naturliga teologien och presenterar auktorer som Spalding och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
