Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Erik Hörnström, Anders Odel (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
Formey, som Odel sannolikt tagit intryck av. Odel har nu »en entusiastisk
tro» (s. 231). Under 1760-talet förmörkades emellertid åter hans livssyn.
Denna teckning behåller utan tvivel i det stora hela sin riktighet,
ehuru man på ett par punkter måste opponera sig. Förf. har sålunda
obetingat rätt däri, att Odels bidrag i Sions Sånger icke äro av den genuint
herrnhutiska typen. De utstråla icke frälsningsvisshet och optimistisk
tro på den egna förvandlingen, som de äkta herrnhutarna upplevde det.
Mot förf:s sätt att utnyttja denna iakttagelse och föra analysen vidare
måste dock vissa erinringar göras. Det kan icke vara rätt att
genomgående tolka Odels dikter som endast personliga dokument och icke
räkna med, att det undervisande och uppbyggande syftet spelat någon
roll. Bönepsalmer, t. ex., berättiga icke till den slutsatsen, att diktaren
icke upplevat, vad han beder om. Det kan icke heller vara riktigt, att
finna den dominerande tendensen hos Odel vara längtan efter den
herrnhutiska upplevelsen, en längtan, som aldrig tillfredsställdes. Odel har
i sina sånger givit många uttryck åt erfarenhet av nåd, frälsning, frid
och glädje (se t. ex. n:r II: 76 och I: 89), som man icke kan komma ifrån.
Hans frälsningsuppfattning är emellertid av den lutherska typen, som
icke blir färdig här i livet, som äger vissheten, men icke äger den
definitivt, och som lever i den lutherska dagliga omvändelsen (se t. ex. II: 15
och II: 59). Odels tro kan betecknas som ortodox lutherdom med ett
starkt inflytande från herrnhutismen beträffande bildspråk och även
här och var f. ö. Det är en levande fromhet, som talar ur hans dikter,
och säkert har herrnhutismen varit den andemakt, som levandegjort
hans tro. Dogmatiskt är han dock närmast ortodox. Det centrala är
den lutherskt-ortodoxa läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena
med en klart kristocentrisk tendens. Lagen spelar ofta en roll som
väc-kare (jfr ovan) som är helt främmande för herrnhutismen. Odel kan även
ge prov på en dopuppfattning, som är alldeles ortodoxt renlärig och
motsatt pietismens och herrnhutismens (se n:r II: 118 v. 5) En
granskning av Sions Sånger ur dessa synpunkter är en viktig uppgift, som anm.
hoppas få återkomma till. Vissa stickprov tyda på, att sångsamlingen i
sin helhet starkt avviker från det tvpiskt herrnhutiska. Säkerligen har
Odel därför icke känt sin trosståndpunkt som något problem under den
svenska herrnhutismens första år utan funnit sig väl tillrätta bland
bröderna. Annorlunda blev fallet, såsom förf. också förmodar, sedan
såll-ningstiden satt in. Ovanstående invändning riktar sig endast mot en enda
punkt i förf:s analys av Odels diktning, som eljest väsentligen sysslar
med den litteraturhistoriska uppgiften att granska form och stil. Ingen
vill ju begära, att förf. skall ge sig in på kvistiga dogmhistoriska
sammanhang.
Ett ord måste också sägas om gravskriften över Silander. Förf.
förefaller även här ha pressat materialet. Vi vilja först fästa
uppmärksamheten på några hittills obeaktade »Griftrunor» över teol. professorn
Anders Winbom, »ristade af VästGötha Nationen» vid dennes bortgång
i oktober 1745. Då Odel tillhörde denna och då måste vara väl bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
