Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
nils beltzén
Jämtland politiskt hört till Norge ända till 1645, då det definitivt
avträddes till Sverige. Enligt gängse åsikt har landskapet kristnats
från öster, varom främst runstenen på Frösön skulle vara ett
vittnesbörd och ett bevis.1 Åt detta håll pekar också den märkliga
omständigheten, att Jämtland ända till 1570 — året för det nordiska
sjuårskrigets slut genom freden i Stettin — hörde till Uppsala ärkestift,
fastän det politiskt var en del av Norge.2 Först med nyssnämnda
år knöts Jämtland även kyrkligt intimt till sitt dåvarande
moderland. Om Härjedalen åter gäller, att det alltifrån första början i
såväl världsligt som andligt hänseende ständigt varit fast knutet
till Norge.
Under medeltiden utvecklade sig de kyrkliga förhållandena i
Jämtland-Härjedalen i enlighet med den katolska kyrkans
traditioner. En rad sockenkyrkor uppfördes i slutet av 1100- och början
av 1200-talen, och i och med Uppsala ärkebiskopsdömes tillblivelse
1164 var den kyrkliga överhögheten organiserad. Genom en rad
visitationer ingrepo ärkestiftets chefer i olika hänseenden reglerande
och ordnande. I de äldsta förteckningarna över de jämtländska
pastoraten från 1314 och 1316, uppgjorda för erläggande av den av
påven Clemens V påbjudna sexårsgärden, resp. för lösen av
ärkebiskop Olof Björnssons ämbetstecken, det s. k. pallium3, angivas
dessas antal till 20, inkl. annexerna till 384. Dessa tal reduceras
emellertid avsevärt under tidernas lopp, så att vid den jämtländska
kyrkans överflyttning till Norge 1570 församlingarna icke voro flera än
i o.5 I samband med reformationen lever en gammal tanke upp igen,
nämligen att även politiskt förvärva Jämtland åt Sverige, något som
i synnerhet föresvävade Gustav Vasa.6 Denna strävan misslyckades
visserligen, men under ledning av den svenske konungens trogne
anhängare i Jämtland, den kände prosten7 Erik Andersson i Oviken,
1 Bull, a. a., s. 19 f.
! Jfr Beltzén, En segsliten byggnadstvist i Offerdal, Fornvårdaren VIII: 3,
s. 209 f.
3 Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, I, s. 50 m. fi. ställen.
4 Nordström, a. a., s. 17 f.
5 Nordström, a. a., s. 70.
6 Bull, a. a., s. 185 f. Nordström, a. a., s. 54 ff.
7 Jämtlandsprosten — »landsprosten», »praepositus patriae» — hade alltid
en framträdande ställning, vilken icke litet påminner om en stiftschefs. Han
var ärkebiskopens, senare konungens, speciella ombud och verkställde av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
