Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
nils beltzén
»gott funnit att Jemptarne skulle blifva tillskrifvit: -—–-4. att H. K.
M:tt icke är obenägen att taga dem i skydd, och att de niutha samme
vilkohr som H. K. M:ts egna undersåtare; vele de inthet sittia stilla,
så måge de stå sitt egit eventyr».1
Innan alltså ännu erövringen av det jämtländska landområdet var
verkställd, skymtar den princip för behandlingen av de besegrade,
som sedan allt framgent skulle bli den bestämmande, ja, t. o. m. i
framtiden tillämpad med extra generositet, nämligen att, försåvitt
svenskarnas krav möttes med förtroende, villkoren för de
underkuvade skulle bli lika som för Sveriges egna undersåtar.
Efter det militära besittningstagandet av Jämtland och
Härjedalen under våren 1644, i vilket sammanhang de norska
ämbetsmännen av skilda funktioner hade visat sin misstro mot de svenske
genom att i stort antal fly ur landet, utfärdades en kunglig resolution
till Fleming, vari det dekreterades, att de som sprungit till skogs
skulle behandlas väl, om de återvände, och få sina hemman igen,
men deras »Boskaph, Sädh och ProwiandtPerdzeler», som de
lämnat vid flykten, skulle gå till soldaternas underhåll. Och det heter
i det följande:
»Alle andre gårdar j Jemptelandh, som dee förrymbde Präster, Fougder,
Skriffware och Ländzmän dansk eller norsk tilhöre, dee skole medh all
dess affwell och jnnandöme wara wnder hennes Kongl. Maij:tt och
Cro-nan såsom Caduck förfallne, och ingen dansk eller den som af danske
Föräldrar är född, eller j danmark något ämbete beklädt hafwer2 gifwas
tillståndh att komma tilbaka, mycket mindre blifwa boendes eller lidne
j Jemptelandh mehra».
Detta de svenska myndigheternas ställningstagande är också fullt
konsekvent med tanke på tidigare uttalanden, men likvisst är det
icke efter den linjen, som deras fortsatta politik kom att förlöpa,
vilket kan iakttagas redan i samma nyss citerade dokument, i vars
text det längre fram göres ett väsentligt medgivande:
1 SRP 15 febr. 1644, X, s. 455.
2 Att just anknytningen till Danmark eller Norge genom släktskap,
studier eller ämbete var en misstänkt sak framgår även av andra delar i detta
aktstycke, t. ex. punkt VI, som handlar om länsmännen: »Så frampt dee icke
danske af danske Föräldrar födde eller Norske ähre», kunde de lidas. I de
förrymdas ställe måtte förordnas »dee bäste och förnembste Jempter, som j
blandh allmogen finnas kunne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
