Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
nils beltzén
»–-och för den skuld sätties een Superintendent der — — —
skal framdeles skee, när Superintendens sätties, dedh och H. M:tt
appro-berade».1
Därmed är det slut med diskussionen för en tid angående denna sak,
och först ett halvår senare kommer den åter på tal. Den 8 juni 1646
vttrar sig rikskanslern än en gång härom och föreslår,
»att H. K. M:tt ville notificera Archiepiscopo sin intention att förordna
een Superintendent, eenkannerligen till Jemteland, och plägha hans
råd i den saken».2
Efter ännu en tystnadsperiod på ett halvt år uttalar sig rikskanslern
den 18 jan. 1647 igen och menar, att
»een superintendens skulle sättias i Nordlanden och residera ettera i
Hernösand eller Ume».3
Den 13 mars samma år är saken avgjord, och den 31 maj blir den
nya superintendentians första chef utsedd.4 Slutbehandlingen
av-frågan på samma gång påskyndades och underlättades därav, att
den gamle ärkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus mer än
80-årig i slutet av nov. 1646 gått ur tiden och därmed ett viktigt
personligt hänsyn bortfallit.5
Det myckna talet i rådet om en norrländsk superintendent redan
i samband med det konkreta övertagandet av Jämtland-Härjedalen
synes mig vara ännu ett-belägg för min förmodan, att det faktiskt
var en biskops vederlike, som man tänkte sig i Jämtland under
titeln prost skola föra det andliga regementet under den svenska
1 SRP a. dat., XI, s. 261 f.
2 SRP a. dat., XI, s. 388.
3 SRP a. dat., XII, s. 13.
4 SRP a. dat., XII, ss. 68 och 123. Bucht, Härnösands skolförhållanden
1638—1650, Redogörelse för högre allmänna läroverket i Härnösand läsåret
1917-1918, s. 12 samt densamme, Härnösands historia, I, s. 74.
5 Däremot verkar det inte, som om man föresatt sig att först invänta
den åldrige ärkebiskopens mänskligt att döma ej alltför avlägsna frånfälle,
innan saken togs upp till allvarligt övervägande. Emot ett sådant antagande
talar dels den stundom mycket kategoriska tonen i rikskanslerns uttalanden,
dels det tydliga påståendet om nyttan av direkt hänvändelse i ärendet till
ärkebiskopen. Man var alltså beredd att icke väja för dennes förmodliga
önskan att få behålla sitt stift odelat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
