Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Å. V. Ström, Vetekornet. Studier över individ och kollektiv i Nya Testamentet (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
»En bok om kyrkan», närmare kommit till tals. När därför den man, som
i pressen ivrigast och skarpast trätt upp såsom kyrkans drabant, teol.
lic. A. V. Ström, skrivit en avhandling med vetenskapliga pretentioner
om kyrkan i N. T., kan denna påräkna ett mer än vanligt intresse.
Visserligen bör det påpekas, att varken bokens titel eller
innehållsförteckning angiva, att det är fråga om detta tema, som om man tager hänsyn
till den numera på alla språk rikligen flödande litteraturen härom, i
och för sig betraktat icke längre innebär någon nyhet. Men tre
fjärdedelar av boken handla om det gamla och det nya folket i deras olika
relationer till varandra (s. 77—403). Och det senare är identiskt med
kyrkan, varjämte författaren i inledningen till hela detta avsnitt framhåller,
att den nya förståelsen för det kollektiva tänkandet såsom ett av sina
främsta resultat kan räkna den nya synen på urkyrkan och dess organ.
Ström har nämligen vidgat greppet om ämnet och griper sig an med
detta utifrån distinktionen mellan individ och kollektiv. Men
avhandlingen har en dubbel ram, i det att förf. börjar (s. 1—4) och avslutar
(s. 404—30) densamma med texten om vetekornet, som faller i jorden
och dör (Joh. 12: 20—33). Bokens övertitel får därför närmast en
symbolisk innebörd. Den fyrfaldiga titeln kan icke ändå täcka det rika
eller — mera kritiskt formulerat •— disparata stoffet. Ty
begreppsbestämningarna hämtas från den moderna sociologiska litteraturen och
belysas därefter med material från gammalnordisk, hellenistisk och de
sista 100—150 årens västerländska kultur (s. 5—76).
Med individualism menar förf. »den åskådning, som anser att A.
Individerna äro 1. kollektivets enda grundval och beståndsdelar 2.
bärare av normer och mål för sin egen och kollektivets moral 3.
drivkraften i kollektivet; B. Kollektivet är 1. summan av individerna 2.
medel för individernas sedlighet, lycka m. m. 3. resultatet av
individernas aktivitet». Kollektivism är däremot den »åskådning, som anser att
A. Kollektivet är 1. oberoende av individerna i fråga om tillkomst och
realitet 2. normgivande för sin egen och individernas moral 3. drivkraften
i individerna; B. Individerna äro 1. vad de äro genom kollektivet 2.
skyldiga att förverkliga kollektivets normer och inkarnera dess ideal
3. beroende av kollektivets aktivitet» (s. 17 f.).
Sätter man nu in kyrka i stället för kollektiv och troende i stället
för individ erhålles en definition av kyrkans väsen (s. 263). För att
markera, att det personliga värdet eller ansvaret icke upphäves av dessa
bestämningar, uppställer emellertid författaren ett nytt begreppspar:
personalism och impersonalism. Det förra innebär »en åskådning, som
förutsätter individens (personens) integritet samt tillerkänner honom
värde, vilja eller exklusivt ansvar, t. ex. när det gäller att kvarstå i
eller avfalla från ett kollektiv och följa dess normer». Impersonalismen
däremot »är en åskådning, som kan tillåta olika individers identitet och
som icke eller icke i full utsträckning tillerkänner individen värde,
vilja, aktivitet och ansvar, när det gäller att följa individuella eller
sociala normer» (s. 26).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
