Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ruben Josefson, Luthers lära om dopet (Professor Sigfrid v. Engeström) - Henning Lindström, Skapelse och frälsning i Melanchthons teologi (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
kastas in i ändlösa grubblerier över om de ha en tro av sådan äkthet, att
den tillförsäkrar dem frälsning. — Man torde icke kunna finna belägg
hos Luther för att han söker undkomma denna svårighet genom att
hänvisa till trons opsykologiska natur. Enligt hans mening hindras man från
att bygga på sin egen tro, därigenom att trons bevarande alltid är Guds
verk. Tron på gudomlig förlåtelse kan ju icke heller någonsin bli en merit,
som minskar den verkliga skulden. Ofrånkomlig förblir dock alltid den
spänning i Luthers rättfärdiggörelselära, som sammanhänger därmed,
att de säkra och obotfärdiga icke ha rätt att falla tillbaka på läran om
tron och därigenom befästas i sin obotfärdighet.
Tron har ett objektivt innehåll. Det är ej likgiltigt, vad man tror.
Härav synes följa, att man kan skilja på de två momenten: det objektivt
givna och den subjektiva tillägnelsen. En sådan åtskillnad skulle dock,
som det med rätta påpekats, kunna leda till att tron blir en människans
egen förtjänstfulla prestation. Å andra sidan medför ett konsekvent
genomförande av tanken på enheten av det objektiva och subjektiva, att
en för Luther viktig tanke går förlorad. Den som vet med sig, att han
förspillt dopets nåd, han skall dock enligt Luther säga sig, att även om
jag icke tagit emot löftet, så står löftet orubbligt fast. Min
hittillsvarande förhärdelse nödgar mig icke att säga, att löftet icke gäller mig.
Denna tankegång driver på visst sätt till ett åtskiljande av det subjektiva
och det objektiva.
Den sakramentala realismen, tydligast framträdande i Luthers lära
om barndopet, står i en tydligt förnimbar spänning med tanken på tron
såsom formen för mottagandet av sakramentsnåden. Tro finnes enligt
Luther icke, där man icke griper om ett gudomligt löftesord. Skall man
anta ett gudomligt verkande i sakramentet, även där medveten tro
saknas, nödgas man antingen konstatera, att Luthers tankegångar innesluta
vissa motsatser eller också modifiera trosbegreppet, så att tro blir något
annat än det medvetna omfattandet av löftet. Väljer man som Josefson
den senare vägen, får man möjligen mera enhetlighet i Luthers
åskådning, men man har starka indicier mot att reformatorn själv tänkt sig
saken så.
Sigfrid von Engeström.
Henning Lindström, Skapelse och frälsning i Melanchthons
teologi. 415 sid. Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag.
Stockholm (tr. i Lund) 1944. Pris kr. 9: 50.
En av de viktigaste idéhistoriska frågorna i reformationsårhundradet
gäller förhållandet mellan Luthers och Melanchthons teologiska
åskådning. Länge nog ha inom forskningen och det allmänna tänkesättet
Luthers och Melanchthons åskådningar betraktats såsom i det väsentliga
sammanfallande. Det intensiva utforskandet av reformationstidens
teologi under de senaste årtiondena har lett till ett fördjupat inträngande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
