Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Lundin, Joannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
skrifter och striden kring dessa». Lundin har här på grundval av T61
och omsorgsfulla studier i arkiv och bibliotek kunnat ge en
fullständigare och sannolikt riktigare bild av mannens litterära verksamhet.
Beträffande Baazius’ förhållande till Matthiæ företräder Lundin en
annan uppfattning än Holmquist. Medan den senare framställde
Baazius och Matthiæ som bundsförvanter i kampen mot biskoparna, hävdar
Lundin — måhända väl starkt —-, att Matthiæ 1629 gick biskoparnas
ärenden gentemot Baazius, ehuru han stod på samma linje som denne
ifråga om generalkonsistoriet. Man märker hos förf. en viss benägenhet
att tolka källorna till Baazius’ förmån. Så påstår han (s. 52), att
Baazius enligt Växjöbiskopen Petrus Jonæ ej saknade »försvarare» bland
stiftets prästerskap, ehuru biskopen blott gjort det för Baazius föga
smickrande uttalandet, att det enligt många prästers mening var av
»phrenesi eller annor swagheet», som denne föranletts att uppträda.
Stundom bygger förf. också väl mycket sin framställning enbart på
uppgifter från Baazius själv, vilket synes särskilt vanskligt med hänsyn
till mannens polemiska inställning och bristande objektivitet.
»Baazius’ principiella uppfattning om förhållandet mellan andligt
och världsligt regemente» behandlas i kap. 3 (s. 83—129). Vid
teckningen av den kyrkorättsliga utvecklingen fram till Baazius bygger han
främst på Heckel (studien Cura religionis, jus in sacra, jus circa sacra)
samt Kjöllerström (dennes Kyrkolagsproblemet 1571—1682 har Lundin
haft förmånen att få ta del av i manuskript). Det är förf:s uppfattning,
att det egentliga motivet till Baazius’ kyrkopolitiska reformsträvanden
är att söka i hans iver att få till stånd en effektivare kyrkotukt,
vilket enligt hans mening icke kunde ske annat än genom överhetens
medverkan, och för detta erfordrades ett blandat överkonsistorium.
Förf. ger i förbifarten besked också om Gustav Adolfs kyrkorättsliga
ståndpunkt. Han är lärjunge till Johan Gerhard eller kanske snarare
till Reinkingk, förmodar Lundin (s. 104). För den senare åsikten
åberopar förf. som enda stöd Gustav Adolfs bekanta ord »wårt
federnes-landz Majestet och Guds kyrckia, som theruthinnan hwilar», vilket han
utan diskussion och som något självklart identifierar med Reinkingks
ord, att kyrkan är »pars reipublicæ», som vilar i statens sköte. För
recensenten har det alltid synts naturligast att tolka det senare ledet i
detta kungsord som liktydigt med det icke ovanliga uttrycket »Guds
församling i Sverige» o. d., alltså den Guds församling, som bor i Sverige.
Konungens liknande uttalande »fäderneslandet och Guds kyrkie som
ther vthi bor» utsäger i varje fall precis detta och stöder därlör en
tolkning av det första yttrandet i samma riktning. I de sammanhang vari
orden stå, skulle också en kyrkopolitisk anspelning komma alldeles
omotiverad. »Fäderneslandet» är icke heller en kyrkorättslig term, däremot
är »staten» det.
Följande kapitel är ägnat åt framställningen av Baazius’ tankar om
stiftsstyrelsen (s. 130—171). I vad Baazius kallade det biskopliga
enväldet — dominium och papatus — såg han ju kyrkans värsta olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
