Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Lundin, Joannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar 383.
Stiftsstyrelsen skulle därför omorganiseras, så att biskopens makt
inskränktes genom att kapitlen blevo verkligt kollegiala och lekmän
bereddes plats i dem. Förebilderna voro också här hämtade från
Tyskland och Danmark. I detta kapitel har Lundin också sökt teckna
Paulinus Gothus’ och Johannes Rudbeckius’ uppfattning av kyrkostyrelsen.
Behandlingen av Rudbeckius är här som på flera andra ställen ensidig
och diskutabel, men då jag hoppas i annat sammanhang bli i tillfälle
att närmare ingå på en del av de kyrkorättsliga problem, som beröras
i Lundins arbete, vill jag här blott ta upp en punkt, nämligen
Rudbeckius och kyrkoordningsförslaget 1619. Lundin hävdar, att förslagets
»tendens att stärka biskopsmakten och minska kapitlets andel i
stiftsstyrelsen är omisskännlig» (s. 139), samt påstår, att undertecknad
förklarat, »att en sådan tolkning av bestämmelserna i KLF 1619 strider
mot vad som i övrigt är bekant om kyrkoledningens hela syn på detta
problem». Jag är angelägen att understryka, att mitt uttalande gällde
en bestämd punkt, prästtillsättningarna: »Om man ville göra gällande,
att biskoparna medvetet strävat efter att avlägsna kapitlens och
församlingarnas medinflytande vid prästtillsättningar, så skulle detta
påstående strida mot vad som i övrigt är bekant om kyrkoledningens hela
syn på detta problem.» (Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige s. 280.)
Fortsättningen klargör, att jag i första hand tagit sikte på
församlingarnas rätt att göra sina önskemål hörda. »I KO-förslaget 1619 hade i
samma stycke församlingens valrätt i vanliga gäll klargjorts och hade
för de regala gällen uttalats, att församlingen även då skulle välja och
biskopen och kapitlet pröva den föreslagne» (a. a., s. 281). Förslagets
mening beträffande prästtillsättning är således fullt klar. Likväl gör
Lundin gällande, att biskoparna »motsatt sig skrivna bestämmelser om
kapitlets råd och församlingens val», och åberopar för detta
KO-förslaget 1619 (s. 156). Rudbeckius, vilken enligt Lundin »i hög grad» präglat
1619 års KO-förslag, har samma år 1619 i en prästmötesoi ation
offentligt uttalat, att de präster, som av överheten eller ministerium påtvingas
en församling mot dennas fria vilja äro »illegitime vocati». För Lundins
mening om KO-förslagets tendens att stärka biskopsmakten och minska
kapitlets medinflytande återstår sålunda endast ändringen beträffande
bannlysning, varom anmälan nu skulle ske icke till kapitlet utan till
biskopen. Men det är givet, att en dylik ändring på en punkt bland en
hel rad icke skapar någon »omisskännlig tendens» hos ett helt KO förslag.
Lundin bemödar sig mycket att bevisa, att de av Baazius mot
biskoparna utslungade beskyllningarna voro riktiga. Utan tvivel voro de
berättigade i åtskilliga fall. Man finner dock i Baazius’ skrifter många
obevisade elier felaktiga beskyllningar, som förf. för hastigt går förbi,
t. ex. påståendet, att biskoparna sände studenter som prästerliga
ombud till riksdagarna (s. 148). Gång efter annan konstaterar man —
oftare än förf. — Baazius’ ovederhäftighet i de frågor, vari han uttalat
sig i kanske mycket starka ordalag. Det är förvånande, att förf. så föga
beaktat detta och att han tycks finna det fullt naturligt, att en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
