Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Tord O:son Nordberg och Göran Axel-Nilsson, Katarina kyrka (Märta Edquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
granskningar och anmälningar 383.
till kyrkobygget influtna gåvor», som av Gahm uppburits »med
Aren-bechius’ tillstånd», fullt laglig. De 40 dlr den fattige byggningsskrivaren
uppburit i årlig hushyra hade tidigare uppvisats ha tillerkänts honom
på fullt lagligt sätt.
D:r Nordberg förbigår helt det stora värde inte bara kyrkoherden,
utan såväl kyrkorådet som underståthållaren och överståthållaren satte
på Gahm. De mest utmärkta vitsord om den »ärlighet, redlighet, flit och
trohet», varmed han skött sin syssla erhöll han vid olika tillfällen år
1660, 1663, 1664 och 1665 av resp. kyrkorådet, församlingsbor i mera
framskjuten ställning och av den store överståthållaren, som förmanade
kyrkovärdarna att vara »eniga med skrivaren». Gahm fick vid ett
tillfälle av underståthållaren förtroendeuppdraget att avge rapport om det
sätt, varpå resp. kyrkovärdar åren 1657—1665 skött sina åligganden.
En annan orättvis anklagelse mot Gahm förekommer på sid. 228, då
chr N. för att visa, att Gahm »icke haft rent mjöl i påsen», anför, att
»han blev åtalad och dömd vid rådhusrätten 1665». Det var emellertid
inte fråga om någon oegentlighet från kyrkoskrivarens sida, utan en
ärekränkningsprocess, väckt mot honom av den oredlige kyrkovärden
Håkan Björkman och som gällde skarpa uttryck, som Gahm fällt om
Björkmans bevisade oredlighet. Överståthållaren upphävde
rådhusrättens dom. Att Gahm, då han år 1669 samtidigt med kyrkoherden
lämnade all befattning med kyrkobygget, erhöll sysslan som kassör vid
riksbankens bygge och vid sin död var stadskassör, talar som så mycket
annat om det anseende han åtnjöt.
Det är visserligen riktigt, att striderna mellan Arenbechius och
vissa församlingsbor »faller utom ramen för denna framställning», som
chr N. säger, ehuru han själv, som synes av det föregående, bryter mot
sin åsikt, men det faller inte utom ramen att hänvisa till fakta som
stöd för de anklagelser, som göras. D:r N. talar bl. a. (sid. 225) om
Arenbechius’ girighet, som »för några fattiga daler kunde sätta namn och rykte
på spel». Beskyllningen för girighet torde väl närmast syfta på de
stridigheter i fråga om förrättningar, som Arenbechius i likhet med så gott
som alla sina kolleger i Stockholm blev invecklad i, då det gällde att
hävda sina rättigheter som präst mot illojal konkurrens. Akterna ge
inte vid handen någon särskilt framträdande girighet hos honom. Sin
förmögenhet hade han fått genom sina två första hustrur. Med klok
omtanke: placering i lantgårdar, kvarnar m. m. hade han skött
förvaltningen.
Att jag så utförligt, som här skett, recenserat ett avsnitt av boken
beror på att jag anser det beklagligt, att i det stora arbete om Katarina
kyrka, som nu föreligger, dess förste kyrkoherde skall framställas i en
dager, som inte gör honom någon som helst lättvisa. Arenbechius har
genom tiderna följts av det oblida ödet, att de för övrigt fåtaliga
omnämnanden om honom, som förekomma i tryck, hittills nästan
uteslutande grundats på hans fienders anklagelseskrifter, utan att det
synnerligen omfattande material, som föreligger angående striden i sin helhet,
ge nom gåtts. Edquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
