Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Jerker Rosén, Skånska privilegie- och reduktionsfrågor 1658—1686 (Docent Georg Landberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
Jerker Rosén, Skånska ‡>rivilegie- och reduktions frågor 1658—
1686. Studier rörande Karl XI:s skånska räfstepolitik och
Skånes försvenskning. Skrifter utgivna av Kungl. Hum.
Vetenskapssamfundet i Lund XXXVIII. Lund 1944.
Docenten Jerker Rosén har i ovanstående avhandling upptagit till
behandling förhållandet mellan Skåne och Sverige 1658—86, framför
allt ur synpunkten av förhållandet mellan den svenska statsmakten och
Skånes adel. Skildringen av förhållandena fram till 1679 har prägeln av
en inledande orientering. Med Johan Gyllenstiernas epokgörande
general-guvernörskap från hösten 1679 breddas undersökningen, och den föres
sedan fram genom Rutger v. Aschebergs guvernörskap (1680) till
tillkomsten av 1687 års skånska kommission.
Ehuru planerna på uniformitet och inkorporering hela tiden funnits
hos den svenska statsledningen, har den förda politiken undergått
påfallande växlingar. Rosén utreder sammanhangen med hänsyn framför
allt till de rent personliga faktorerna och till ståndsintressena och
framhåller själv, att bilden icke kan bli fullständig, förrän sådana faktorer
som relationerna till Danmark och den misslyckade skånska
upprorsrörelsen 1676—79 utförligt behandlats.
Förmyndarregeringens skånska politik kännetecknades av
eftergifter gentemot både det svenska adelsståndet och Skånes danska adel.
Abalienationer till svenskar och en liberal inställning till de danska
privilegierna i Skåne utmärker denna period. Eftergiftspolitiken i
privilegiefrågan motiverades med motsatsen till det danska enväldet och
därav följande försök att vinna den danska adeln. I praktiken innebar
denna politik fördelar för den svenska adeln, medan den gamla
motsatsen mellan svensk och dansk adel levde kvar. —■ Johan Gyllenstierna
återigen har förvandlat den mestadels negativa oppositionen mot Karl
XI:s förmyndare till ett positivt upprustningsprogram. Hans starka
hävdande av statsmaktens krav lämnade icke rum för några eftergifter
varken åt det svenska adelsståndet eller åt skandinavistiska idéer i
liberal form. Både inåt och utåt syftade han till att stärka den svenska
statsmakten. För det målet ha alla enskilda intressen fått vika.
Under tiden efter Gyllenstiernas plötsliga död ha de motsatta
tendenserna brutit sig mot varandra. En anpassning efter svensk lag och
svenska privilegier skulle vara till fördel för de lägre stånden men till
avgjord nackdel för adeln. Då man nu i första hand vände sig till präster
och borgare i uniformitetsfrågan, nådde man till ett avgörande.
Aschebergs strävan var att i görligaste mån avvända räfstepolitikens
verkningar från adeln i dess helhet. De mera radikala tendenser, som kretsen
omkring Karl XI företrädde, komma i högsta grad att underblåsas av
biskopen i Lund Knut Hahn, som i spetsen för Skånes prästerskap går
till storms mot adelns jura patronatus. Man kommer så småningom
fram till en reduktionspolitik, som — på lagligen mycket tvivelaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
