Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Jerker Rosén, Skånska privilegie- och reduktionsfrågor 1658—1686 (Docent Georg Landberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39°
granskningar och anmälningar 383.
grunder — inriktar sig på reduktion även av gods, som innehavts före
svensktiden.
Ur kyrkohistorisk synpunkt är det den biskopliga politiken under
1680-talets förra hälft, som tilldrar sig uppmärksamheten. Av dubbel
anledning var det av intresse för biskop Hahn att så många som möjligt
av de adliga patronatsrättigheterna i Skåne försvunno. Rent allmänt
skulle en inskränkning betyda en ökning av kyrkans frihet och makt
på bekostnad av adeln. Men beträffande de jura patronatus, som
innehades av danska adliga, kom uniformitetssynpunkten att bli av stor
betydelse. Hahn framhöll, »att så länge den danska adeln har sina
jura och få excersera dem efter sin vilja, så länge kan jag icke heller
tillbörligen excersera mitt ämbete, ej heller har Kungl. Maj:t till att vänta
någon trohet eller lydighet». Författaren framhåller, att prästernas
hållning i det hela bör ses också mot bakgrunden av händelserna under
1670-talets krig och uppror. En speciellt kyrkohistorisk
forskningsuppgift väntar här på sin lösning.
Ur allmän svensk historisk synpunkt är Roséns avhandling framför
allt av betydelse, därför att den från en viktig sida belyser den alltmer
uppmärksammade frågan om Johan Gyllenstiernas statsmannainsats och
personliga egenskaper. Den hänsynslösa kraftpolitiken i det skånska
generalguvernementet och fronderingen mot en liberal
adelsskandinavism korresponderar väl med den nyorientering, som skett ifråga om
bedömningen av den gyllenstiernska utrikespolitiken omkring och strax
efter freden i Lund 1679. Syftet var ej heller där en »liberal skandinavism»
utan ett stärkande av svensk statsmakt, närmast genom en politik som
band Danmark vid Sverige men gav det senare landet en avgjord
ledning. Både utåt och inåt präglas politiken av största hänsynslöshet och
av löften, som ej voro avsedda att hållas. I många stycken var
Gyllenstierna Karl X Gustafs arvtagare.
Huruvida verkligen G:s räfstepolitik i Skåne bestämt syftade till
en offensiv utrikespolitik i ordets militära betydelse eller om det blott
gällde en stärkt ställning och ett effektivt försvar för alla eventualiteter,
det är en ännu outredd och omstridd fråga. Rosén ansluter sig här till
G. Clemensson, som bestämt utgår från att Gyllenstiernas militära
administration i Skåne hade offensiv syftning.
Det är tydligt, att Gyllenstiernas reduktionspolitik i Skåne förebådar
den allmänna vidgning av reduktionen i Sverige, som 1680 och 1682
års riksdagar medförde. Rosén anser, att sammanhanget här icke blott
är allmänt utan att den senare kungliga räfstepolitiken direkt anknyter
till planer och direktiv, som utgått från Gyllenstierna. Detta mera
speciella sammanhang har starkt dragits i tvivelsmål av Sven Grauers i
en rec. i Hist. Tidskr. (h. 2, 1944). Det är emellertid bekant, att Rosén
mycket snart återkommer till denna fråga och att han då med en bredare
argumentation som bas vidhåller sin mening.
Uppenbart är att Roséns bok står i brännpunkten för diskussionen
om ytterligt centrala problem i Karl XI:s historia.
Georg Landberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
