Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen iOi
nämnda sekreta cirkulärskrivelsen från Karl XI. Då det ingalunda
saknar intresse ur försvenskningshistoriens synpunkt, skall det här
tagas under debatt. Vid årskiftet 1678—1679 tillskrev prästmannen
Salomon Hofverberg, son till kyrkoherde Sigvardi i Berg,
landshövdingen i Gävle med beklagande, att han i trots av Kungl. Maj:ts
erhållna löfte om kyrkoherdebefattningen i Ragunda icke kunde få
denna tjänst, emedan konsistoriet i Härnösand därtill förordnat annan
man. Som skäl härför hade superintendenten åberopat en »special
instruction, hwilken dem inföddom i Landet ingen promotion tillåta
skall».1
Vilken den åsyftade speciella instruktionen varit är numera säkert.2
Ingen tveckan kan råda, att inte Steuchius’ i sitt besked till
Hofver-berg avsett Karl XI: s hemliga skrivelse från Ljungby. Den
nödvändiga sekretionen har hindrat honom att vara tillräckligt
öppenhjärtig. Sammanhanget blir dock helt klart av den följande
brevväxlingen med landshövdingen. Den senare har tydligen begärt, att
Hofverberg omedelbart skulle insättas i det ämbete, vartill han genom
sina höga gynnare utverkat rättighet. Steuchius svarade omgående,
att han givetvis var beredd fullgöra Hans Maj:ts vilja. Dock ämnade
han, innan slutgiltigt svar kunde avgå till mag. Hofverberg, först
invänta landshövdingens ankomst till Härnösand, vilken han
förmodade skulle snart inträffa, för att få tillfälle till muntlig konferens
i saken.3 Sammanhanget är således alldeles tydligt. Steuchius har
ett viktigt skäl för sitt ståndpunktstagande men kan icke för vissa
hemliga orsakers skull tala rent ut utan måste hålla sig avvaktande
i väntan på möjligheten till direkt samtal, vars innehåll icke behövde
förtros till något protokoll eller brev.
Det märkliga är likväl nu, att, i trots av tydliga och klara order
om förbud för »infödda» att tjänstgöra inom hemlandskapet, mag.
Hofverberg fick sin placering i Ragunda och detta till på köpet
medan krig mellan Sverige och Danmark ännu pågick och
rannsakning med vissa präster i Jämtland måst företagas. Man hade i
ledningen fattat principiell ståndpunkt, men detta hindrade icke, att
1 Konsistoriers och prästers brev, 167g—1681, HLA.
2 G. Hasselberg, a. a., s. 21, förutsätter riktigt förekomsten av en kunglig
skrivelse om diverse försvenskningsfrågor men har icke kunnat påträffa
densamma.
3 Konsistoriers och prästers brev, ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
