Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2<8o
gunnar westin
stridiga landsmän — gör att jag ehuru personligen obekant, tar mig den
friheten att skrifva till Titul: Hvad jag egentligen med denna min
skrifvelse kan åstadkomma vet jag icke, och har jag icke sökt att beräkna det,
— utan hemställer jag det liksom allt annat, till en vis Försyn; men det
har synts mig att min pligt i mer än ett afseende bjuder mig att wända
mig till Titul: och det med det fulla alfvar, som ämnets vigt fordrar.
Jag beklagar blott att det måste ske skriftligen.
När jag sistledne sommar hörde omtalas Titul: ankomst hit, då var
det med verklig glädje att i en den Svenska Kyrkans prest finna en
medbröder, som här med mig kunde, och var förpligtad att verka ett
gemensamt mål, nemligen den sanna Apostoliska lärans och Kyrkans
upprätthållande bland våra landsmän, här i detta landet utsatte för
mångfall-dig schism och villfarelse. Ehuru här invigd till Prest i den Protest: Bisk:
Kyrkan, som af alla Kyrkor i Amerika till lära och Kyrkostyrelse är den
enda, som öfverensstämmer med Kyrkan i vårt fädernesland, har min
sträfvan alltid varit, och skall med Guds hjelp och härefter blifva det,
att söka bibehålla de Svenska och Norska Emigranterna innom den
Kyrkans sköte och vid den lära, i hvilken de blifvit uppfostrade. När jag
sålunda hörde omtalas en verklig Swensk Prests ankomst hit, då trodde
jag att utan tvifvel han skulle också uppoffra sina Krafter för samma
heliga ändamål, och att, om också skiljda i vissa punkter, vi likväl i detta
fall skulle möta hvarandra, och stödande och hemtande stöd från
hvarandra, motarbeta den söndring som råder ibland de Scand: utvandrarne,
och med Guds nåd, möjligtvis kunna förebygga månget affall från deras
fäders tro. I en tidskrift the Home-Missionary March 1850, som nyligen
fallit mig i händerna, ser jag att jag blifvit bedragen i mina förhoppningar.
Jag ser af denna skrift, att Titul: before the Central Association of
Congregational ministers in Illinois, har förenat sig med nämnde
Association, och således i många fall uppgifvit den Swenska Kyrkans lära,
kyrkoordning och ordinancer.1 Jag will ingalunda tvifvla på, att Titul:
har tagit detta steg, äfter bästa samvete, och öfvertygelse; men, förlåt
om jag säger att Titul: icke härvid har besinnat de olyckliga följder, som
härigenom kunna och säkerligen skola uppstå. Många af de härvarande
Swenskar, och isynnerhet af dem som sistlidne Sommar nedsatte sig i
trakten af Andover äro af hjerta och öfvertygelse tillgifna deras
fosterländska kyrkas tro. De veta att Titul: är invigd Prest i denna kyrkas
tjenst. De förstå icke annat, än att Titul: ännu vill vara trogen sin i
Sverige aflaggde embetsed. Om de afwikelser som nu så småningom
införas ibland dem, kunna de måhända i början icke dömma. De taga för
1 Jfr härtill G. Unonius, Minnen, II, s. 597 f. Se också L. P. Esbjörn,
Berättelse–-i Handlingar rörande prestmötet i Upsala år 1865, s. 216 ff.
Unonii iver att leda Esbjörn till rätta var helt misslyckad. Lika angelägen
var han några månader senare att föra E. Norelius in i episkopalkyrkan, och
lika misslyckad var aktionen. Tidskrift för svensk ev.-luth. kyrkohistoria i
N. Amerika 1899, s. 17 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
