Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (Doc. Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
359
rätta framhålles, att mycket av medeltida kyrkorättslig tradition levde
vidare i Sverige. Slutligen analyseras KO 1571. Man hade kanske önskat,
att ett större utrymme här ägnats åt Västerås’ recess och ordinantia
och överhuvud åt statsmaktens kyrkoregemente, men detta finnes ju
hos andra författare. Förf. borde emellertid åtminstone för 1520-talet
låtit Melanchton träda tillbaka för Luther (jfr sid. 13). Något
missvisande är det att tala om »potestas jurisdictionis eller bannlysningen»
(sid. 16), liksom den förra i reformatoriskt språkbruk icke alltid
innefattat även avlösningen.
Kap. II bär rubriken »Från Kyrkoordningen av 1571 till
Kyrkoordningsförslaget av 1626» (sid. 28-89). Här ges intresseväckande analyser
bl. a. av Nova ordinantia 1575, Uppsala möte och kyrkopolitiska problem
under Karl IX och Gustav Adolf. Ehuru mycket vore att diskutera,
må blott ett par erinringar göras. Förf. hävdar, liksom i en uppsats för
några år sedan och fortfarande utan motivering, att Uppsala möte
»högtidligen öppnades» icke den 1 utan den 3 mars 1593 (sid. 47).
Kjöller-ströms tes förde härom året en forskare ut på tämligen hal is. Frågan
är alltså icke betydelselös. Källorna betyga emellertid, att mötet hade
en fast terminologi för de stora sammanträdena och att enligt denna
det första sammanträdet den 3 mars benämndes prima sessio, men aldrig
konciliets eller mötets »öppnande». Däremot säga två goda källor
uttryckligen, att Gyllenstierna den 1 mars »öppnade kyrkomötet» (aperuit
con-cilium, A- och F-källan). Beträffande prästerskapets postulater vid
Uppsala möte finner förf. sig tvungen att »komplettera och korrigera»
den föregående forskningen och utreder tämligen utförligt de katolska
farhågornas betydelse för postulaternas utformning och huru
privilegie-förläning tillkom konungen ensam. Det är dock icke riktigt att
påstå, att dessa tämligen självklara synpunkter hittills skulle ha varit
obeaktade. Något nytt är det däremot, när förf. karaktäriserar
postula-terna som »programmet för den svenska kyrkan under den katolske
konung Sigismunds regering och ingenting annat», en uppenbar överdrift.
Förf. nämner i fortsättningen på tal om Karl lX:s kyrkorättsliga
åskådning, att om man bakom Karls kyrkopolitik »vill spåra påverkan
av särskilda kyrkorättsliga teorier, äro hans läromästare otvivelaktigt
att söka inom den riktning, som i den reformerte teologen Wolfgang
Musculus hade sin främste representant» (sid. 64). Detta är naturligtvis
tänkbart men icke nödvändigt. Någon bevisning för tesen kan förf. icke
sägas ha förebragt. I detta sammanhang vill jag påpeka, att jag icke,
som förf. gör gällande (sid. 63 not 38), påstått, att KOF 1608
»överlämnats till konungen». Vad eljest kyrkoordningsarbetet under dessa
årtionden angår, fäster man sig vid, att förf. låter KOF 1626 helt ställa
KOF 1619 i skuggan. Förf. räknar i det följande endast med det förra,
icke med KOF 1608 och 1619. Troligen är det riktigt, att kyrkomännen
under det fortsatta revisionsarbetet utgick från KOF 1626. Man hade
likväl önskat närmare besked om, varför just versionen av år 1626
alltid skall anses åsyftad, då källorna endast tala om »den gamla över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
