Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Geo Widengren, Religionens värld (Doc. Alfred Haldar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37«
granskningar och anmälningar 388
en fågel gav en av sina fjädrar till en inföding, för att den skulle bliva
honom till mana, och när denne fått fjädern blev hans stam alltid
segerrik. Denna tradition visar synnerligen tydligt, att det är i förbindelse
med människan i fråga, som mana blir den verksamma kraften.1 F. ö.
reducerar Widengren mana-begreppets betydelse till dess riktiga
proportioner. Avgjort viktigare är totemismen, som ägnas en kort men
instruktiv framställning (s. 20-24). På denna punkt iakttager förf. en viss
försiktighet, som synes väl motiverad med hänsyn till den oklarhet, som
ännu råder, eftersom en säker analys icke alltid låter sig genomföras.
Dock kunna vissa detaljer konstateras med säkerhet. Så har t. ex. förf.
utan tvivel rätt, då han bestrider Golden weisers kategoriskt formulerade
tes, att totemet icke är en gudom.
I sitt klassiska verk Lectures ön the Religion of the Semites utformar
som bekant W. R. Smith sin teori om offret som kommunionsoffer med
utgångspunkt i de totemistiska föreställningarna. Om offret som
kom-munion har Widengren ett viktigt avsnitt, där han modifierar W. R.
Smith’s teori i anslutning till James (s. 229 ff.): »Kommunionen kan
nämligen dels ha en mystisk, dels en icke mystisk karaktär» — en distinktion,
som förbisetts av Wr. R. Smith. Linjen drages vidare till den kristna
nattvardsuppfattningen, där det också är fråga om ett verkligt offer,
slaktoffer, vilket belyses genom en rad slående exempel. Dessa visa också ett
intimt samband med den främre-orientaliska kungaideologien. Närmare
bestämt är det i nattvarden också fråga om ett kommunionsoffer. F. ö.
belyses offret såsom gåvooffer och som soning. Därmed ha vi de tre
huvudaspekter, som kunna läggas på offret.
I intimt samband med höggudstron står kungaideologien, där förf.
också är specialforskare av hög rang inom flera olika religionsområden.2
Han giver i Religionens värld en god sammanfattning av de drag, som äro
utmärkande för denna ideologi, och likaså av de riter, som utföras i
samband med konungens intronisation. Särskilt intressant är den roll
konungen spelar såsom gudomens representant i nyårsfestriterna, sådana
de utformats t. ex. i Babylon. I samband härmed står det viktiga
problemet om mytens förhållande till riten, som förf. ägnat två särskilda
kapitel, vari i anslutning till särskilt engelska forskare hävdas, att
myten är ritualtext, d. v. s. »det heliga ordet, som åtföljer handlingen och
förklarar denna» (s. 134). Av speciell betydelse för det sakrala
kungadömet är givetvis Tammuz-kulten med dess förbindelselinjer till den
väst-semitiska religionen. Såsom en synnerligen viktig text i detta
sammanhang behandlar förf. Jes. 53. I anslutning till andra forskare betonas
överensstämmelsen med ritualen vid nyårsfesten i Babylon med konung-
1 Beträffande mana se vidare H. Ian Hogbin, Mana (Oceania 6: 3/1936
s. 241-274).
2 Inom kort utkomma ett par arbeten, som ytterligare bestyrka detta
omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
