Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gustaf Holmgren, När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
GUSTAF HOLMGREN-
domkyrkans sengotiska altarskåp men som förstördes vid den stora
branden 1702. På sticket i ’Monumenta’ framställes skrinet som
en gotisk kyrkobyggnad i miniatyr, uppförd i två våningar och
försedd med torn, fialer och kors. Om man således känner detta skrins
såväl tillkomsttid som utseende, har man i stället svävat i så
mycket större ovisshet om dess slutliga öde. Då man i våra dagar har
sökt fastställa, när och under vilka omständigheter det
försvunnit, har man endast haft lösa antaganden eller rena gissningar att
komma med.
Åtminstone ännu år 1521 fanns skrinet kvar i Uppsala. På
våren detta år skriva nämligen stadens kaniker, borgmästare och
råd till Gustaf Vasas fältöverstar med begäran, att de icke genom
ankomsten av sina trupper till Uppsala under den stundande
Eriksmässan skulle vara till hinders för den sedvanliga processionen med
S:t Eriks skrin och reliker.1 Detta synes vara den sista, säkra
uppgift, som källorna ha att meddela om skrinets existens. Någon gång
under tiden mellan nämnda år och — låt oss säga — år 1580 har
det alltså blivit bortfört från sin plats i domkyrkan. Det kan också
utan tvekan påstås, att intet tidsskede inrymmer så många
tänkbara och rent av bestämbara möjligheter för kyrkliga dyrbarheters
försvinnande som större delen av denna period. Att misstankarna
i första hand ha kommit att riktas mot Gustaf Vasa är sannerligen
icke heller att undra på.
Såsom uttalad i tryck eller skrift är dock hypotesen, att skrinet
gått sitt öde till mötes i någon av Gustaf Vasas silverräfster, icke
särskilt gammal. Den föres först fram år 1894 av Ossbahr, i hans
ovan citerade arbete.2 Sedermera har en hel rad av författare — ett
par dock med en viss reservation — anslutit sig till denna åsikt.3
De tveksamma ha därjämte framkastat den alternativa
möjligheten, att skrinet har försvunnit först på Erik XIV:s tid. Därtill ha
1 Peder Swart, Konung Gustaf I:s krönika. Utg. af N. Edén, Sthlm 1912,
s. 29.
2 Ossbahr, a. a., s. 38 ff.
3 H. Schück, S. Erik och hans reliker (förf:s Från det forna Upsala, 1917),
s. 27; C. R. af Ugglas, Prolegomena till ett studium av det kyrkliga
guld-och silversmidet i Sverige (Konsthistorisk tidskrift, 4, 1935, s. 17 ff.); M. Åmark
Uppsala domkyrka genom åtta århundraden, Upps. 1938, s. 25 f.; O.
Källström, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav
Vasas konfiskationer, Upps. 1939, s. 116, 277 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
