Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i50
STIG LINDHOLM
terar folkkyrkans idé. Man vill famna ett helt folk och på bred
bas arbeta för kyrklig folkuppfostran. Men när t. ex. Scwenkfeld1,
spiritualister och döpare anklaga Luther för »fleischliche Freiheit»,
så innebär det en den individualistiska fromhetens reaktion under
stark accentuering av kravet på personlig avgörelse och personligt
kristet liv, varvid denna reaktion framträder i en karakteristisk
utformning, som sammanfattad i begrepp sådana som kors, bot,
vedermöda, dödande av köttet, Kristusförening och eskatologisk
frälsningslängtan, blottar sitt beroende av senmedeltida mystik.
Av intresse är att se, hur dessa båda grundsyner inte enbart stå
i motsatsförhållande till varandra utan också inom den
evangeliska huvudströmmen, inom folkkyrkan, skapat en syntes, som
tillför densamma mycken välsignelse. Så uppstår den fromhetstyp,
vilken vi sammanfattningsvis kunna karakterisera som den
folkkyrkliga »praxis pietatis»-fromheten. Den har inom folkkyrkans ram
intensifierat kravet på personligt kristet liv och därvid i stor
utsträckning öst ur den uppbyggelselitteratur av asketisk art, som
framförallt döpare och spiritualister introducerat i reformationen.
Men därvid inträffade den förskjutningen att det skolteologiska
intresset i någon mån kom ur synfältets mittpunkt. Detta visar sig
framförallt hos denna fromhetstyps stora centralgestalt, Johann
Arndt, som Koepp karakteriserar sålunda: »Nicht um Theologie
handelt es sich in dem ganzen Prozess, der sich hier abspielt, und
nicht um Dogmatik, sondern um Frömmigkeit.»2 Men detta fick i
sin tur sina konsekvenser. Den sträva hållningen gent emot
calvi-nismen mjuknade och den lutherska reformationen kunde
tillgodogöra sig dess värdefulla uppbyggelselitteratur och inte minst dess
levande nit för helgelsen.3
Vi kan m. a. o. tala om en skiktning även inom den evangeliska
huvudströmmen. Å ena sidan den egentliga folkkyrkotypen. Den
sluter inom sig skolteologins dogmatiska systembildning, vårdar sig
om den rena läran. Karakteristiskt för densamma är vidare, att
den även i sitt arbete för fromhetslivets gestaltning räknar med
läran som ett grundläggande moment, nämligen i dess enklaste form:
1 Holmquist-Ngrregaard, Kirkehistorie II, 75, 122.
2 Koepp, Johann Arndt, 132.
3 Se till detta Leube, Die Reformideen in der deutschen Iutherischen Kirche
zur Zeit der Orthodoxie, 162 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
