Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSTE CHRISTOFFER JOHANSSON’ EKEBLAD
45
att han på intet sätt ville vara någon heretiker. Men inte heller är
han nämnvärt intresserad av ortodoxi. Av det i den avancerade
lärobokslitteraturen och i den renläriga homiletiken förekommande
steglandet av Schwenkfeldianer, Rosencreutzare, Calvinister o. s. v.1
finner man knappast någonting hos honom. Och när han någon
gång sysslar med temat »falske lärare-Antichrist», som ju i tidens
medvetande lätt blevo synonymer, ligger tyngdpunkten icke på
läran utan på de risker, som uppstå för det konkreta kristenlivet.
Symptomatiska äro också de upprepade avskrifter av företalet till
Then tydska Theologia, som utkom på svenska 1617, vilket företal
Ekeblad synes ha varit särskilt fästad vid. Tendensen i detta
företal ligger mycket markerat på »praxis-pietatis»-linjen med klar och
tydlig polemik mot »lärans» ensidiga företrädare.2
Ekeblad är överhuvud taget dålig som polemiker i tidens stil,
för att inte säga ointresserad. Detta märker man de få gånger han
sällar sig till deras rad.
Det är huvudsakligen mot två håll, som han intager
stridsposition, om man bortser från klagomål över oandlighet och världsligt
sinnelag: mot katoliker och judar.
För en man, vars hela mannagärning har varit krigarens i ett
stort religionskrig, är det helt naturligt, att katolicismen var något
brännbart. Och man kunde ha väntat, att hans domar här skulle
vara hårda, invektiven i enlighet med tidens sed grovkorniga och
temat ofta återkommande. Vid ett studium av hans samlingar
finner vi dock, att han varit en ganska dålig lärjunge till den antipapala
kontroversteologins profeter. Helt naturligt har han mött och
också insupit 30-åriga krigets föreställningskomplex i detta
avseende, men hans egna uttryck för saken äro oväntat torftiga. När
han en gång fördriver tiden med att skriva av ett jesuitbrev, finner
man honom visserligen göra en liten kommentar, men denna: »gud
bevara oss för de catoliskes förbund», andas sannerligen ingen
påtaglig lidelse, där vi återfinner den i sitt sammanhang.3 Hur rela-
1 Se t. ex. Lindberg, Johannes Rudbeckius som predikant, 214 ff.
2 Ex: KB: BX. 1. 79; KB: CVI: 1. 14.
3 »Anno 1649 d. 26 nov. skreff jagh thetta offanskreffne effter tiden gjorde
migh långh Och dett onda wärett giorde migh Bångh uppå Stola grund, skiedde
detta en afftonstund. Doch ingen Rosenlund, gud bevara oss för de catoliskes
förbund.» KB: BX. 1. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
