Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. I. Brister i ledningen - 1. Domkapitlet och församlingarnas egenart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
maktställning hade den nyligen blivit ytterligare stärkt genom
kon-ventikelplakatet 1726 och religionsstadgan 1735. Dessa lagar gåvo
mallen för bedömandet av församlingslivets yttre struktur, de skulle
gälla som högsta normer ute i Amerika i lika hög grad som i Sverige.
Men i Amerika var läget helt annorlunda. Hela miljön tvang
kolonisterna att reda sig på egen hand. Livet bar självständighetens
signatur. Amerikasvenskarna hade fått en individualistisk prägel
över sig, som var otänkbar i det dåtida Sverige. De hade inte kunnat
undgå att ta intryck av omgivningen och i mycket lagt sig till med
landets seder och tänkesätt. De saknade den borgerliga lagens stöd
för sin religiösa inställning. De fingo mitt i sina församlingar tåla
andra samfund, icke blott pietister och zinzendorfare, utan snart
sagt alla läror, som kunde uppletas. Prästens maktställning var där
starkt inskränkt genom kyrkorådet, som handhade församlingens
ekonomiska angelägenheter, och vars göranden och låtanden prästen
helst inte borde blanda sig i, åtminstone inte, om han hade en
självständig mening.1
Under sådana förhållanden kunde konflikter knappast undvikas.
Och konflikter blev det, när direktiven från Uppsala domkapitel
skulle strikt omsättas i praktiken. Om prästen ville lyda
domkapitlets föreskrifter, kunde han inte undgå att komma på kant med hela
sin församling eller åtminstone inflytelserika grupper i den.2 Om han
åter smidigt ville anpassa sig efter de lokala förhållandena för att
kunna nå så mycket längre med sitt budskap, hade han att befara
ogillande och även hemkallelse från domkapitlet.3
Denna domkapitlets oförmåga att sätta sig in i de amerikanska
förhållandena framgår ofta av brevväxlingen, som inte andas det
förtroende, som man kunde vänta. Den bristande förståelsen är ett
irritationsmoment, som kommer till synes på nästan alla områden,
och som förvärrar de redan förut tilltrasslade problemen. Inte blott
på det ekonomiska området, utan även när det gällde församlingarnas
krav vid till- eller avsättning av präster liksom i fråga om prästernas
önskemål eller snarare försynta föreställningar med hänsyn till landets
säregna förhållanden, överallt gällde det: önskemålen utifrån mötas
med oförstående eller med krav, som äro omöjliga att uppfylla.
1 Jfr ovan s. 71, n. 3.
2 Jfr nedan sid. 81 f. (Näsman) o. 86 f. (Göransson).
3 Jfr nedan sid. 114 (Acrelius) o. 85 f. (Wrangel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
