- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
92

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 1. Olika fria samfund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI

Beträffande de övriga, mera sektartade riktningarna, kom något
dylikt inte i fråga. Det var inte minsta tanke på samarbete med
någon av dem, i varje fall inte från ledningens sida, utan tvärt om
sökte man bekämpa dem, var de stucko upp huvudet. Inte heller
kunde dessa samfundsbildningar på allvar hota församlingarnas
existens; därtill var man alltför mycket på sin vakt mot dem.

Endast ett allvarligt försök gjordes från detta håll. Det var
herrn-hutarna — eller moravianerna, som de här vanligen kallades —, som
här uppträdde på ett mindre hedrande sätt under 1740-talet.
Ac-relius berättar, att de trängt sig in i församlingarna och »påståt
förening med wåra Swänska, under föregifwande at hans Lära wore
almänt wedertagen i Swerige ock således welat insmyga sina
sändningebud i wåra Kyrkor efter de woro swänska Män ock nu komne
som Lärare från Swerige».1 Detta svekfulla förfarande jämte i början
okunnighet och ovisshet hos de svenska prästerna om herrnhutarnas
egentliga avsikter och art gjorde, att man till en tid inte ingrep mot
dem, utan de fingo ganska god tillslutning. På så sätt skaffade de
sig ett visst inflytande i församlingarna.

Särskilt stor synes deras framgång ha varit i Racoon-Pennsneck
under den stora vakansen vid denna tid. Det fanns ju ingen annan
utväg än att »i vacancetider gå til Presbyterianske och Moraviske
Meetinger».2 Sandin berättar, att vid hans ankomst till pastoratet
efter vakansen »Folcket är starckt inbitet af Moraviska och
Indiffe-rentiska principier», så att han ej vågar läsa upp sin instruktion från
domkapitlet, som innehöll mycket skarpa angrepp på herrnhutarna;
»ty skulle jag det strax gordt, hade 2/3 delar af Församlingen sprungit
bort och utropat at antichristus komit i landet».3

Men framgången var endast temporär. När det blev klart, vilka
oärliga medel herrnhutarna använt i sin propaganda, dalade deras
inflytande hastigt, och de kunde ej sedan —■ liksom ej heller någon
annan av de religiösa sammanslutningarna -— på allvar hota de
svenska församlingarnas existens.

Men å andra sidan får man inte heller underskatta deras
betydelse för de svenska församlingarnas utveckling. De fria samfunden
vann naturligtvis även i fortsättningen anhängare bland svenskarna.

1 Acrelius t. domkap. 1.12. 1749, F VIII: 5, 18.

2 Wicksell t. domkap. 29.5. 1763, F VIII: 3, 35.

3 Sandin t. domkap. 20.6. 1748, F VIII: 2, 50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free