Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI
tresse för förbindelser med de svenska församlingarna fortfarande
höll i sig, ja, det skulle vara så starkt, att tiden var mogen för ett slags
allians mellan de svenska och de tyska församlingarna i Amerika.1
Men detta kan knappast ha varit någon mera allmän inställning
därute. I varje fall omnämnes aldrig saken i de brev, som under
församlingarnas sista år sändes till Sverige. Det var en utopi, möjligen
framkastad för att behaga herrarna i domkapitlet — Göransson var
åter i Sverige, då denna skrivelse avläts. Någon sådan plan hade
inte någon som helst förankring i församlingarna själva.
Tvärtom ha vi redan ovan2 påvisat, att en viss misstämning mot
tyskarna i allmänhet redan tidigt insmög sig bland det trogna
kyrkfolket som en följd av prästernas propaganda mot den pietism och
herrnhutism, som frodades bland dem. Det är ganska tydligt, att det
redan från början blev ett visst motsatsförhållande mellan svenskar
och tyskar, en motsättning, som visst inte överbyggdes med tiden.
1773 avsänder t. ex. Ministerium en skrivelse till domkapitlet, där
man varnar för att sätta in en tysk präst i Vicacoa, emedan det skulle
möta ilsket motstånd från ett starkt svenskt parti. Det heter där bl. a.:
»Men om en Tysk, som är befarat, skulle hit öfwer sändas, kunde
hända, at det Swänska parti i Wicacoa, som är alldeles deremot,
kunde i stöd af chartern göra någon opposition.»3
Den starkast bidragande orsaken till att förbindelserna med
tyskarna blevo en företeelse endast på ytan och ej vunno fäste i
djupet av folksjälen var dock en annan — språkfrågan. Tyskarna
höllo mycket envisare fast vid sitt lands språk än svenskarna, som
vid denna tid hade kommit långt på väg mot en fullständig
ameri-kanisering.4 Tyskarna hade ju också börjat sin invandring mycket
senare än svenskarna och hade ännu inte på långt när hunnit bli så
uppblandade med främmande element. Det var alltså icke så, som
gjorts gällande av t. ex. Norberg5, att tyskarna mer än gärna talade
landets språk eller i varje fall inte läto språkfrågan bli något hinder
för evangelii förkunnelse. Tvärtom ha vi en rad notiser både från
Mühlenbergs tid och därefter, som med all önskvärd tydlighet visa,
att förhållandet snarast var det motsatta.
1 Göransson, Ödmiukt Memorial, Uppsala 19.10. 1781, F VIII: 3, 263 f.
2 S. 94 f-
3 Ministerium t. domkap. 7.10. 1773, F VIII: 3, 228.
4 Jfr nedan s. noff. 5 A. a., s. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
