Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
När Näsman 1746 skriver om Kocks försök till samarbete med
tyskarna, ligger ett hinder därför icke blott i att Näsman fruktar
pietisteri, att »han har i sinnet at giöra af denna platzen ett
Weysen-hause lika som i Halle», utan även i detta: »Som alla Swr här förstå
något litet Tyska, så tilltror han sig så mycket bättre at gå ut
dermed.»1 Det är tydligt, att tyskarna fortfarande använde sitt eget språk.
Mycket riktigt framhåller också Sandin som ett av tyskarnas
företräden framför de till assimilering benägna svenskarna, att »de
be-wara ock sitt språk».2 Acrelius omtalar några år senare, att i England
bildats en ny societet för friskolor i Pennsylvania för tyska barn
med uppgift att lära barnen både engelska och tyska, »men afsigten
är at få dem öfwer till det Ängelska Språket desto snarare; ty
regeringen begynner frukta, at tyskan blifwer för stark».3 1760
framställer Wrangel önskemål om att prästerna böra kunna tyska,
eftersom det finns tyskar i församlingen.4 De tryckta skrifterna om
striderna i de evangelisk-lutherska tyska församlingarna i Philadelphia
vittna också tydligt om vilket språk, som var det gängse bland
tyskarna.6 Wicksell klagar vid samma tid över att han är »nödsakad
att predika i 2ne främmande Språk, först i det Engelska och så någon
tid därefter i det Tyska».6 1766 förordas katekesundervisning för
»afkomlingar av den Tyska Korkan, som förlorat sama språk och
därigenom fallit under andra Secter».7 Tyskarna lämnade tydligen
dem som inte kunde tyska vind för våg; alltså var tyska språket
tydligen fortfarande det förhärskande i de tyska församlingarna. — Ännu
1785 säger Collin: »Tysk gudstjänst och kommunion har jag hållit
om Jul och Påsk, och annars vid tillfälle 2 & 3 gånger om året.»8
Alla dessa notiser visa, att tyskarna envist höllo fast vid sitt språk;
detta måste ha utgjort ett hinder för samarbetet med svenskarna.
1 Näsman t. domkap. 31.7. 1746, F VIII: 6, 12.
2 Sandin t. domkap. 10.9. 1748, F VIII: 2, 53.
3 Acrelius t. ärkeb. 2.8. 1754, F VIII: 4, 62.
4 Wrangel t. ärkeb. 13.10. 1760, F VIII: 6, 49.
5 1762, F VIII: 3, 41.
6 Wicksell t. ärkeb. 29.5. 1763, F VIII: 3, 35.
7 Berättelse om Vicacoa Församlings tilstånd, F VIII: 3, 86 (1766).
Skrivelsen saknar underskrift, men stil och innehåll ånge Wrangel som
författaren. Om datering se nedan s. 106, n. 1.
8 Collins dagbok, F VIII: 9, 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
