Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 3. Den anglikanska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
Kampen emot dem måste ha gett eko bland det anglikanska
prästerskapet. Domkapitlets allvarliga förmaningar till sina präster att slå
vakt om svenskt språk och luthersk tro verkade med nödvändighet
som ett slag i ansiktet på engelsmännen. Varför dög plötsligt inte
deras liturgi och katekes längre?. Det gick inte att utan våda för
vänskapen bryta med mångåriga traditioner. Det är betecknande,
att då Henric Benzelius var ärkebiskop och kampen för svenskhetens
bevarande fördes allra mest målmedvetet, ha breven och rapporterna
från Amerika minst att berätta om verkligt samarbete.1
Åren närmast före Wrangels ankomst till Amerika, mot slutet av
1750-talet, kunde man snarast tala om illojal konkurrens från engelsk
sida. Flera engelska präster försökte nämligen draga till sig svenska
församlingsbor i Vicacoa och hade även lyckats värva åtskilliga
familjer från såväl staden Philadelphia som bygden runt omkring.2
»Det allra farligaste försök i denna del», heter det i protokollet från
ett sammanträde år 1761, där denna fråga behandlades, »skedde
genom en Engelsk Prest wid namn Peters, hwilken föreslog att i
hiertat af Försam. upbygga en Engelsk körka, i hwilken han sielf
wille predika, samt till bygnaden af egne medel anwenda 150 pund.
Detta blef så hemligen anfört, att ingen af Församlingenes
Föreståndare wiste theraf, förän de meste af Församlingenes ledamöter
underskrifwet sina namn, att thertill bidraga. Men då Församlingen
omsider nogsamt kunde merka afsigten härmed wara, att draga
korkans Egendom i Engelska händer och genom Guds Försyn, i det
samma wår Prest (Wrangel) frå Swerge ankom, föreföll detta åter.»2
Engelska kyrkans försök till proselytmakeri fortsatte även under
Wrangels tid. Denne fick själv erfara, huru »den Engelska Prästen i
Chester, tillika med Församlingen anwende all möda, att draga dem
af Församlingen, som ej förstode Swenska in i sin körka och
författning, hwartill nyttjades åtskilliga medel, e. g. det sades att wår och
1 Det enda, som tyder på att förbindelsen mellan de bägge kyrkorna
uppe-höllos vid denna tid, är en notis i ett brev av Acrelius från London: »Ny:n har
jag warit wid en ordination förrättad af Biskopen i Chester. Ordinandus war
en min följeslagare ifrån America, hwilcken Societeten antagit i sin Mission och
uti sitt KallelseBref behagade näst Propr. Penn nämna mig såsom den på hwars
ord han antagen wardt och till et hederligit ställe befordrad» (t. ärkeb. 2.5.
1757, F VIII: 4> 74).
2 Protocoll hollet wid det Swenska Lutherska Ministerii sammankomst
i Wicacoa d. 3. Aug. 1761, F VIII: 6, 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
