- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
114

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. III. Församlingarna i Amerika och den svenska egenarten - 2. Gudstjänst på svenska eller engelska?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI

åter brukade gudstjänsterna i kyrkan samla 150 à 200 svenskar på
Näsmans tid1 — en vacker siffra, om man betänker, att
församlingen endast hade omkring 300 invånare.2 Denna församling, som
till större delen var svenskspråkig, får också bästa betyget av Sandin,
och där får han ett hjärtligt mottagande.3 I Kristina såg det också
ganska ljust ut; åtminstone finner prosten Acrelius vid sin ankomst
dit 1749 läget hoppfullt: »Alla bekänna med en mun, at de af Swänska
prädikningar hafwa långt större upbyggelse än af de Ängelska, och
är det fåfängt at någon Ängelsk Präst kan winna så stor kärlek i
landet, som en Swänsk, när han sig rätt skickar.»4 Men fördenskull
får man inte tro, att det gick att underlåta att predika på engelska
i denna församling heller. »Wi hafwa aldrig förståt at wår tjänst
wore förbuden dem, som ej förstå Swänska, häldst dem, som äro
descendenter af de Swänska Familier och håller sig till oss. I
Församlingarna äro många, hwars ungdom icke är wänd till wårt Språk,
men kan ej därföre sluta dem utur Församlingen; hwilcket wore det
samma, som at sluta dem ifrån sin rena Tros-Lära», och det »är mer
än hwad mitt samvete kan tola». »De måste ju hjälpas på sätt och
wijs som mögeligit är.» Det är ju inte för sin egen skull han gör det,
utan därför att så är nödvändigt. »Hwad nöge wore det för oss at
bruka et främmande Språk, om wi kunde undwikat? Hwad winst?»5

Detta brev har också en tydlig apologetisk tendens. Det framgår,
att Acrelius fått påskrivet för sin hållning från domkapitlet, som
tydligen inte kunde inse nödvändigheten av att anpassa sig efter
förhållandena. Särskild tydligt kommer domkapitlets oförståelse
inför detta problem fram i instruktionen för prästerna av år 1758:
»Om swenska språkets wid magt hållande skola Presterne hafwa all
uptänkelig wård, och icke utan nödtwång i sina förrättningar
derifrån wika, mindre gifwa sina åhörare anledning at på et indifferent
och lika nögdt sätt derom tänka, så framt dem kärt är at i framtiden
med lärare ifrån Swerige betjenas.»6 Denna bestämmelse faktiskt

1 Näsman t. biskop Magnus Beronius 14.11. 1745, F VIII: 13, 84.

2 334 år 1754 (»Förteckning på Församlingarnas Ledamöter utj Racoon
och Pensneck», F VIII: 6, 24—29).

3 Sandin t. domkap. 10.9. 1748, F VIII: 2, 52.

4 Acrelius t. domkap. 1.12. 1749, F VIII: 5, 17.

5 Acrelius t. domkap. 16.3. 1753, F VIII: 2, 148.

6 Instruktion f. svensk-amerikanska ministerium § 5, 3.7. 175S, F VIII:
11, 46.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free