Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. III. Församlingarna i Amerika och den svenska egenarten - 4. Religionsundervisningen - 5. Engelskt inflytande i kyrkoråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13-2
GUST. ARÉN OCH SIGURD PETRI
religiösa egenart. I skolorna var den för det mesta i hög grad
syn-kretistisk, om det överhuvudtaget förekom någon undervisning alls.
Användandet av den engelska katekesen band församlingarna med
ännu ett starkt band vid den anglikanska kyrkan. Och de svenska
prästerna hade ofta inte möjlighet att motarbeta detta inflytande,
därför att församlingsborna visade katekesförhör och
katekespredikningar så ringa uppskattning, att de helst lyste med sin frånvaro.
5. Engelskt inflytande i kyrkoråden.
Liturgi, psalmer och katekes måste ju för gemene man vara
tillräckliga bevis för att skillnaden mellan den svenska och den engelska
kyrkan var ringa eller i det närmaste obefintlig. Steget till den
fullständiga anslutningen var nu inte långt. Ytterligare en faktor, den
sista och formellt avgörande, skall här beröras. Församlingarnas egna
beslutande organ, kyrkoråden, kommo att så småningom få till
medlemmar även sådana, som inte hade något som helst intresse för de
svenska förbindelserna utan tvärt om motarbetade dem. Vi skola
se, hur en sådan utveckling kunde ske i Vicacoa kyrkoråd.
När Wrangel utverkade ett gemensamt frihetsbrev av
proprie-tären Penn för Vicacoa kyrka och dess dotterkyrkor i Kingsessing
och Upper Merion, avsåg han att därmed förhindra, att kyrkorna
skulle komma i andras ägo än deras, för vilka de voro uppförda.
Därför anförtroddes ledningen åt ett kyrkoråd om 21 medlemmar, pastor,
fyra kyrkoföreståndare och sexton kyrkoråd. För valbarhet och
rösträtt krävdes, att man antingen själv skulle härstamma från
svenska kolonister eller att man skulle vara gift med någon av deras
avkomlingar.1
Men snart nog visade det sig, att på detta sätt kyrkorådet fick
många medlemmar, som egentligen inte hade någon som helst
förståelse för de svenska intressena i församlingarna. Det gick så långt,
att ansvaret kom att ligga på sådana, som visserligen voro gifta med
svenskättlingar men själva tillhörde andra samfund. 1768 säges
kyrkorådet bestå av »många utlänningar af åtskilliga Professioner».2 1774
sitta där bl. a. »en illa berycktad Irländare wid namn Trapnell, tillika
1 Charter för Wicacoa, Kingsessing och Upper Merion kyrkor, dat. 29.5.
1765, F VIII: 13, 124.
2 Wicksell, Göransson och Girelius t. domkap. 13.5. 1768, F VIII: 6, 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
