Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ERLAND EHNMARK
gerechte Distinktionen anwenden. Aber je nachdem das
Haupt-gewicht auf die menschliche Uebung oder auf Gottes Offenbarung
und Aktivität fällt, haben wir hier den wesentlichen Unterschied der
zwei Haupttypen der höheren Frömmigkeit vor uns. Beide kann
man schön bei den Primitiven beobachten.» Med vanlig
generositet uttrycker Söderblom här sin glädje över att Deissmanns
distinktion mellan agerande och reagerande mystik stöder hans egen
uppfattning.
Frågan, varför Söderblom föredrog den senare formuleringen
framför sin tidigare, är sålunda ingalunda svårlöst. Avgörande för honom
blev insikten, att tron på en personlig Gud är förenlig med en sådan
uppfattning av människans betydelse för sin frälsning, som den
evangeliska fromheten alltid har bestämt avvisat. Med den evangeliska
tron skulle sålunda, om blott gudsbegreppet vore personligt, en
religionsform sammanställas, som saknade ett av dennas mest väsentliga
kännetecken, nämligen insikten om människans vanmakt och den
gudomliga nådens allmakt.
För att undvika detta, som i Söderbloms ögon innebure ett våld
mot verkligheten, skiljer han i stället typerna »nach dem
psycholo-gischen Vorgang». Indelningsgrunden är alltså den religiösa
erfarenhetens psykologiska form i stället för gudsföreställningens innehåll
av personlig vilja eller oändligt vara. Men upplevelsen bär i sig en
åskådning eller fröet till en åskådning. I förarbetena till den aldrig
hållna andra serien Gifford Lectures skriver Söderblom: »I ena fallet
ligger huvudvikten på människans psykiska tillstånd, i andra fallet
på hennes metafysiska ställning ... En skillnad inträder i den
mystiska upplevelsens värdering. Har religionen till ändamål att genom
probata medel som årtusendens erfarenhet ge vid handen,
åstadkomma en sinnesförfattning av jämnmod och frid, kanske
hänryckning och salighet? Eller har religionen till ändamål att inom tillvarons
hierarki ställa människan, den skapade varelsen, i en rätt ställning
till Gud, vad detta sedan än kostar henne, och vad detta än månde
medföra för hennes sinnesförfattning? ... Vi se, huru nära båda
hänga tillsammans, själstillståndet och gudsförhållandet.
Övningsmystiken betonar mer det förra, uppenbarelsereligionen mer det
senare» (Cit. hos Holmström, s. 366). Det kommer alltså även an på
gudsförhållandet.
Med den nya distinktionen har Söderblom sålunda velat förhindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
