Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
171
att Loyola och Luther, Theresa1 och den 73 psalmens diktare skulle
ställas tillsamman som representerande samma fromhetstyp, att
viljans frihet och viljans vanmakt icke skulle innebära ett skiljemärke,
att självbeskådning och total syndkänsla icke skulle bilda en gräns
(Se citat hos Holmström, s. 371 f.; Svenskars fromhet, s. 232).
Spontan religion kännetecknar för Söderblom skarpare och klarare den
linje, som går från Moses och profeterna till Paulus och Luther. Att
så var hans mening, framgår med all evidens av framställningen i
boken om Luthers lilla katekes.
Som bekant söker Söderblom där visa, att mystikens stadier ha
en evangelisk motsvarighet i läran om nådens ordning och
nådeverkningarna. Han tillfogar: »Men skillnaden är så kännetecknande som
möjligt för Martin Luther. Mig veterligt har betydelsen av denna
motsvarighet och skillnad aldrig, varken av Martin Luther själv eller
av hans många efterföljare, de evangeliska teologerna, fullt
uppmärksammats. Luthers grepp är här liksom eljest säkert och genialiskt,
även när han icke själv sett eller tolkat dess olikhet mot en annorlunda
inriktad fromhet» {Martin Luthers lilla katekes, 1929, s. 129).
»Innerlighetens hjältar och hjältinnor, men även de många
vanliga kristna som vandrat livets väg, förtälja om en andlig värld, Guds
värld. De ha levat i olika tidevarv, inom olika konfessioner, ja inom
olika religioner. Ändå berätta de i stort sett detsamma — ett
vittnesbörd om att de sett och erfarit samma verklighet, som är förborgad
för världens barn. De beskriva samma andliga rike. De ha vunnit
hemortsrätt i samma land.» »Men under överensstämmelsen angiver
Martin Luther här en betydelsefull åtskillnad. Han hade blivit bränd
av själsnöden. Han var rädd för att ägna uppmärksamhet åt själen,
åt dess förmåga och människans egna verk och prestationer. Därför
beskriver han icke här själens tillstånd och beskaffenhet. Utan
synpunkten är den andra, den objektiva, vad Guds ande uträttar i själen
och i kristenheten. Detta återspeglas hos människan. Eljest har det
icke någon verklighet. Men skillnaden är betecknande för den
evangeliska kristendomens karaktär. Den hänvisar icke människan till
henne själv, vad hon känner, vad hon erfar, vad hon till äventyrs
1 I fråga om den heliga Theresas ställning i detta avseende synes Söderblom
ha ändrat uppfattning under årens lopp. Jfr citatet nedan, s. 188, med det här
åsyftade stället i de opublicerade Donellan Lectures. I Den levande Guden
kallas hon en »övningsmystiker av högsta ordning» (s. 44).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
