Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
193
»sann» religion också utom den evangeliska linjen i strängt formell
mening.
Holmström resonerar, som om religionsformerna vore skilda av
vattentäta skott. Söderblom är rädd för »barbariska generaliseringar»;
han ser möjligheten av övergångsformer, av ett mer och ett mindre.
Verkligheten, den historiska verkligheten, ter sig för honom
kontinuerlig och distinktionerna mer som ett tankens stöd för att alls kunna
fatta historiens mångfald än som skarpa, oöverstigliga gränslinjer,
kinesiska murar och effektiva skyddsvärn (jfr citatet hos Holmström
s. 374 f.). Det är med de historiska gränserna och indelningarna som
med geografiens longituder och latituder: i verkligheten synas de
icke. Men på kartan kunna de gå tvärs över en bergsrygg. Detta
gäller redan den distinktion, som i Uppenbarelsereligion gjordes
mellan oändlighetsmystik och personlighetsmystik, mellan
uppenbarelsereligion och natur- eller kulturreligion. Med namnet
uppenbarelsereligion »kommer profetreligionens egendomlighet till uttryck i
motsats mot naturreligion eller kulturreligion» (Uppenbarelsereligion,
1930, s. 20). Söderblom ser här möjligheten av ett missförstånd, som
han skyndar att förebygga. »Uttrycken kultur och uppenbarelse få
sålunda ej fattas såsom uteslutande varandra. På historiens mark
finnas överhuvud inga gränser, som helt utesluta. Detta hindrar ej
rätten och nödvändigheten att söka klart särskilja det olika innehåll,
som i historien kommer fram. — Vi stå här vid den betydelsefullaste
huvudgräns, som religionshistorien har att uppvisa» (s. 24). Det är i
denna mening Söderblom karakteriserar uppenbarelsereligionen som
från annan motsvarande religion »principiellt skild — inom ramen
av de bestämningar som äro gemensamma för all religion» (s. 48),
vilket närmare förtydligas sålunda: »Det är icke en värdering, ett
avvägande av högre och lägre, jag i det följande vill göra, utan jag vill
söka i de viktigaste grunddragen uppvisa den väsentliga olikheten
mellan det som jag här, under ovan gjorda restriktioner, sammanfattar
under namnen kulturreligion och uppenbarelsereligion. Sedan torde
det ytterst bero på den egna personliga ståndpunkten i religionen,
vilkendera man skänker företräde i dess högsta och renaste uttryck»
(s. 48). Det påpekas, att distinktionen är av historisk art. »Jag
använder i detta sammanhang en historisk synpunkt. Jag gör icke här
gällande den för teologien vida viktigare dogmatiska synpunkten,
som måste taga sin utgångspunkt i församlingens och den enskildes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
