Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
De medel och de vägar, dem du sökt att finna åt dig själv,
de voro mina medel för att vinna dig och bana väg.
Din fruktan och din kärlek är en säker borgen för vår nåd,
och under vart ’o Gud!’ av dig finns månget ’här är jag’ av oss»
(DLG s. 47)-
Det är alltså övningsreligion. Här är upplevelsen av nåden endast
en psykologisk fråga, därtill av underordnat intresse, medan
nådesynpunkten inom lutherdomen är av principiell natur. I en klart
evangelisk framställning av den kristna tron läses: »Intet är nu för tron
själv mera påtagligt och genomskinligt klart, än att det vi kalla vårt
sökande ingenting annat är än Faderns dragande till sig och att trons
vågsamma ja ingenting annat är än ett Guds betvingande av
människan. Tron vet, att det här om någonsin gäller att söka, bedja och
vaka. Men mitt under allt detta är ingenting för tron själv vissare,
än att detta alltsammans är ett Guds verk, en hans oförskyllda gåva»
(Aulén, Den allmänneliga kristna tron, 1943, s. 350). När Söderblom
kallade den anförda dikten ur Mesnevi underbar, torde det ha varit
därför att han i den fann en upplevelse i närmaste släkt med denna
evangeliska syn, som den ord för ord illustrerar. »För Luther», säger
Holmström, »går ju den stora motsatsen mellan sann och falsk religion
just mellan den fromhet, där människan söker vinna något inför Gud
med vad hon gör, och ett gudsförhållande, där Gud är den handlande
i människans liv och gärningar, där Gud tagit henne in under sitt
herravälde» (s. 364 f.). Detta torde vara riktigt — men det är samma
skillnad, som Söderblom angivit med termerna spontan religion och
övningsreligion.1 Om denna Luthers distinktion skall gälla, finns
1 Den levande Guden, s. 87: »Förtröstan och förtröstans ovillkorliga följd
och uttryck, hjärtats bön, finnes egentligen endast i uppenbarelsereligionen
och i Isvarafromheten.» — S. 136 (om Bhagavadgita): »Här blir guden herre och
människan till intet inför honom. Frälsningen sker icke genom lapas och yoga
utan genom Guds nåd, som är oförtjänt, icke förvärvad, utan given.» — Vid
behandlingen av Mahayana påminnes om att jesuitmissionärerna i Japan
menade sig finna »det lutherska kätteriet». »Det är förklarligt. Ty de
sistnämnda skolorna» — Jodosju o. a. — »inskärpa med all energi och konsekvens,
att människan icke kan vinna frälsning genom egna gärningar. Allt beror
av tron. Man måste sätta full tillit till Amitabhas, Buddhagudens löfte.
Hjälpen ligger helt och hållet utanför människan i Amitabhas ofattbara
barmhärtighet» (s. 200). Till och med tron på löftet är en gudomlig gåva (s. 202).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
