Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION 199
att ropa’, säger Bunyan. Och Pascal tackar Gud, för att Gud ingiver
honom att tacka Gud. Men Luther har också rätt, när han betygar:
’Bönen är ett arbete över allt arbete.’ Gudsumgänget får karaktären
av en stundom våldsam kamp, där det dock ytterst gäller att
övervinna sig själv och erövra visshet om Gud, själens tröst och frälsning»
(s. 195). Holmströms kritik bygger här på bristfällig analys. Han
tillfogar till det först citerade stället: »Här kvardröjer ett medvetande
om att en långt driven psykologisk kausalbetraktelse av övningen
såsom ’psykologisk metodism’ ej nödvändigt utesluter den religiösa
tolkningen av bönelivet såsom ’Guds verk’. Men Söderblom synes ej
här ha betänkt, att båda dessa betraktelser kunna restlöst
genomföras i fråga om både mystikens och trons fromhetsliv, utan låter var
och en av dem bli företrädesvis utmärkande för var sin religionstyp.
Därför kan han låta den principiella gränslinjen mellan de båda
from-hetstyperna ersättas av en glidande psykologistisk skiljelinje mellan
metodisk övning och spontan ingivelse» (s. 364). Det är ett
egendomligt argument. Skillnaden mellan religionstyperna avgöres ju icke
av hur det i »verkligheten» förhåller sig utan av fromhetens egen
uppfattning av förhållandet, vilken lika litet alltid sammanfaller med
den psykologiska kausalförklaringen som med en religiös tolkning
från evangelisk utgångspunkt. Om den religiösa tolkningen i denna
mening av bönelivet — och därmed av all metod, all övning — kan
restlöst genomföras också i fråga om mystiken som sådan, så
upphäves den principiella skiljelinje, som Holmström själv uppställt, den
principiella frågan, om förtjänsten överhuvud tillåtes spela någon
roll. All övning är då Guds verk; att göra en skillnad mellan övning
och nåd är under sådana förhållanden omöjligt.
Holmström förbiser, att denna religiösa tolkning av bönelivet
inom mystiken sker utifrån en annan åskådning. Denna tolkning är
ju icke mystikens egen, för så vitt mystiken anser människans verk
ha egenvärde. Om för en evangelisk syn också asketernas späkningar
äro ett Guds eget verkande, kan denna uppfattning givetvis icke
användas vid en motivhistorisk analys — ty denna har ju att utgå från
den studerade religionens egen åskådning. Med en sådan religiös
tolkning bli överhuvud inga distinktioner möjliga, icke heller den mellan
oändlighetsmystik och personlighetsmystik, eftersom samme Gud får
antagas ha uppenbarat sig i båda dessa former. Därför heter det också
längre fram i Den levande Guden: »Söker Gud människan, eller söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
