Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
människan Gud? Alternativet är fåvitskt. Det rätta svaret gavs av
mystikern och diktaren Rumi, då han skrev, att det är Gud själv,
som talar i människans åkallan och bön. Men uppställes frågan, så
har i Gathatexterna det förra alternativet avgjort företräde» (DLG s.
263). Sub specie aeternitatis höll Söderblom icke hårt på sina
distinktioner. Men han visste, att de icke gå att undvara i vetenskapen.
Och han skilde mellan sin tro och andras.
Samma egendomliga tankegång återkommer, när det säges bero
på »metodisk konfusion», att den psykologiska skiljelinjen mellan
övning och spontaneitet tillåtes »korsa och ersätta den principiella
gränslinjen mellan övningsmystik och uppenbarelsereligion» (s. 377).
Ty övning och ingivelse äro »sinsemellan kämpande tendenser i
själslivet», medan vid ett konsekvent genomförande av den religiösa
uppenbarelsetolkningen samma tendenser »skulle kunna betraktas
såsom gudomlig inverkan» (s. 376). Övning och inspiration kunna
alltså skiljas endast från psykologisk synpunkt. För den religiösa
tolkningen sammanfalla de, därför att båda äro former av gudomlig
inverkan. Likaså måste för den religiösa tolkningen övning och nåd
sammanfalla — det som människan vill räkna som sin förtjänst är även
det ett Guds handlande (s. 344, ovan s. 177). Konsekvensen måste
bli, att endast psykologiska gränser kunna dragas: den gräns som
Holmström angivit mellan de fall, där förtjänsten tillåtes spela en
roll, och dem, där detta icke sker, är uppenbarligen psykologisk, för
så vitt icke meningen är, att den gudomliga nåden är verksam endast
inom trosreligionen, vilket åter skulle betyda, att den religiösa
tolkningen icke kan genomföras beträffande övningsmystiken. Detsamma
gäller också skillnaden mellan oändlighetsmystik och
personlighetsmystik: olikheter i gudsbild och gudsförhållande äro närmast en
psykologisk sak, och som nämnt måste samme Gud tänkas uppenbara
sig och verka i dessa olika former. Holmström kritiserar
psykologismen för att den försöker reda sig med psykologiska
betraktelsesätt också i principiellt teologiska frågor. Alldeles bortsett från att
Söderbloms gränslinje enligt Holmström var religionspsykologisk,
kvarstår frågan, om Holmström själv hållit sig fri från psykologism.
Det egendomliga är i detta sammanhang, att om den religiösa
tolkning, varom här talats, och som tydligen är den evangeliska
trosreli-gionens, genomföres, så försvinna alla skillnader mellan olika
religionsformer. All religion blir med denna tolkning evangelisk tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
