Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
tukt, av metod, regelbundenhet, övning framhålles ofta. Att han
samtidigt som detta sker alltmera avgjort förlägger trosreligionens kärna
icke till gudsbildens art utan till förtröstan på nåden — det har ofta
framhållits, att korset, lidandets och försoningens problem, allt mera
ställes i centrum för hans teologi och förkunnelse — borde närmast
anses tyda på att övningen betraktas som »pedagogiskt» nyttig, men
att denna nytta icke betyder förtjänst inför Gud. Söderblom
bestämmer ju faktiskt spontan religion på ett sådant sätt, att synergism och
moralism uteslutas. Holmström skänker också på ett ställe sitt
erkännande åt att Söderblom »vakar över att reformationens
huvudartikel om ’iustitia passiva’ ej får psykologiseras» (s. 364) men finner
likväl, att Söderblom icke håller fast vid rättfärdiggörelsen genom
tron (»Man kan då knappast längre tala om rättfärdiggörelse ’av tron
allena’», s. 365). Det finns i Söderbloms tänkande »en principiell
strävan att hävda människans förtjänst såsom grundval för
gudsförhållandet» (s. 367. S. 319 f. heter det tvärtom, att askesen hos Söderblom
är »helt fri från den förbindelse med förtjänsttanken, som vanligen
åtföljer det asketiska livsidealet». Denna uppfattning är emellertid
en »undanskymd bitanke», s. 310). I detta sammanhang bör påminnas
om det förut citerade uttrycket, att Söderblom »blir stående» vid en
kombination av mänsklig askes och gudomlig verkan (ovan s. 187) och
om jämförelsen med den katolska synergismen (ovans. 180). Luthers
gräns mellan sann och falsk religion skall här vara övergiven, ty det
är religiöst sett »allt annat än likgiltigt, vem som är subjekt i
frälsningens skeende, Gud eller människan eller en synergistisk
kombination av båda» (s. 364 — här räknas alltså synergismen som en
åskådning). Därmed är också möjligheten borta att distinkt avgränsa en
särskild uppenbarelse, »ty inom all religion återfinnes en sådan
spänningsfylld samverkan, om än avvägningen av de båda faktorernas
inbördes styrkeförhållande växlar i olika grader» (s. 365). Den
kvalitativa strukturmotsatsen mellan övningsmystik och
uppenbarelsereligion upphäves, då ett kvantitativt avvägbart
komplementsförhållande träder i dess ställe (ib.). Eftersom denna samverkan skall
återfinnas i all religion, borde det vara tillåtet att karakterisera
religionerna efter den form, som samverkan tar i varje särskilt fall.
Söderblom har emellertid icke utgått från att en sådan samverkan finns
i varje religion, förmodligen därför, att en sådan tes bygger på ett
metafysiskt postulat, utan han håller sig till den psykologiska verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
