Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
tikerna, liksom hos den profetiska gudstrons redskap, metoden
träder tillbaka (s. 44), varvid redan det faktum, att två grupper nämnas,
borde föra tanken till att han skiljer på dem —■ naturligtvis får man
inte vänta en definition på skillnaden i varje lösryckt citat.
Holmström anför detta ställe (ovan s. 168) med följande kommentar: »Det
är en betraktelse av det andliga i spiritualistiskt tillspetsad mening,
som här förmedlat Söderbloms omärkliga glidning över från
’mystikens allmänning’ till den specifika ’uppenbarelsens, det är
profetreligionens’ mark» (s. 341 f.). De av Holmström citerade uttrycken
återfinnas på nästföregående sida hos Söderblom. Han har behandlat
Buddha, Plotinos, Sankara, Ekkehart och San Juan de la Cruz och
hos dem alla funnit samma inställning till frågan om människans
verk. Därefter påminner han om profeten Amos’ förtrytsamma
avvisande av benämningen navi. »Han var den förste av
skriftprofeterna i historien. I radens andra ände befinner sig den dikterande
Mohammed.» Han avvisade benämningen kahin. Till detta
konstaterande fogar Söderblom: »Vi befinna oss här på uppenbarelsens, det
är profetreligionens mark, icke längre på mystikens allmänning»
(s. 43). Den omärkliga glidningen består alltså i att Söderblom,
oavsett det de ha gemensamt, skiljer profetreligion och mystik.
Det är lätt att finna andra belägg på att Söderblom icke
frångick sin gamla distinktion mellan oändlighets- och
personlighetsmystik, som alltså icke ersatts av något »substitut» (Holmström
s. 341). Redan när han i inledningen till Främmande
religionsurkunder sätter »inspirationsursprungets aktivitet» inom
profetreligionen i motsats till »religionsvirtuoserna» anger han samtidigt en
annan skillnad, nämligen att själva det med skilda medel
framkallade tillståndet är huvudsaken för religionsvirtuoserna, medan för
profeterna »det andliga innehållet, den gudsvisshet, som de bära
med sig från det förborgade» är allt (FRU I, s. 132 f., 158; Holmström
s. 187, 357 f.). Här ligger in nuce skillnaden mellan övningsreligion
och spontan religion, men samtidigt anges en olikhet i religiöst
föreställningsinnehåll.1 Det är i denna mening, att upplevelse och
1 Distinktionen finnes f. ö. redan i Jesu Bergspredikan, s. 168. — I
Uppen-barelsereligion säges den där dragna gränsen avse både gudstanke och
gudsförhållande (s. 48); Söderblom har vid närmare eftersyn alltså funnit, att de
båda inte alltid följas åt, och det är denna insikt, som resulterat i
framställningen i Deti levande Guden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
