Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övning och inspiration
209
distinktioner, men visserligen för väsentliga — så ordnar sig
mångfalden i vissa relativt fasta former.
I Den levande Gudens inledningskapitel framställas fem sådana
former. I två av dessa är metoden förhärskande — som exempel
anföras yoga och hinayanabuddhism; i två är den gudomliga
aktiviteten förhärskande, nämligen dels hos vissa oändlighetsmystiker, dels
i profetreligionen. Dessa fyra framställas som fyra skilda
religionstyper, varav alltså framgår, att även här båda distinktionerna
samtidigt tillämpats.
Det är visserligen sant, att Söderblom själv i glädjen över de nya
termer han funnit, stundom framställt saken så, att den nya
indelningen kunde tyckas ersätta den gamla. Men det avgörande är, hur
han använt sin metod. Redan i namnet övningsmystik ligger ju en
skillnad gentemot oändlighetsmystiken. Den nya gränsen avskiljer
något från personlighetsreligionen, nämligen den tro på en personlig
Gud, som bygger på verk, och något från oändlighetsmystiken,
nämligen den mystik, som icke bygger på verk. Därmed är den
evangeliska linjen långt klarare än förut kännetecknad, samtidigt som andra
religionsformer tydligare karakteriserats med avseende på sin egenart.
Den femte och sista formen är semipelagianismen. I den har
insikten om övningens nytta lett till tanken att saligheten är ett
resultat av Guds och människans samarbete. Det är här som Söderblom
till slut erinrar om att övningen inte i och för sig strider mot ett
evangeliskt ideal. Hans historiska analys har icke hindrat honom från
att, som alltid, också här hålla klart i sikte det som för
protestantismen är av principiell betydelse, när han avvisar en katolicerande
tolkning av Pauli ord om arbetet på frälsningen.
Det är många trådar, som löpa samman i Nathan Söderbloms
sista arbete. Det väsentliga är dock icke trådarnas mångfald utan
den enhetliga syn, som håller dem tillhopa. Mycket kan diskuteras,
bör diskuteras och kommer att diskuteras, enligt livets och
vetenskapens lag, av det material och de tolkningar, som där ha samlats.
Det är ännu för tidigt att företaga en rättvis och objektiv värdering
av Söderbloms insats som forskare. Men så mycket torde kunna sägas,
att betydelsen av hans livsverk främst kommer att bestå icke i
detalj-resultat utan i själva den intention, som ligger till grund för hans
arbete, och som fått sitt mest markanta uttryck i de båda
distinktionerna. Och att han i dessa distinktioner givit forskningen ett analy-
14 — 46622 Kyrkohisi. Årsskrift igj6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
