Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN L. P. ESBJÖRN 184o-185o
255
tillbringade, voro för oss särdeles upplifvande. H:r Doktorn, hans
älskvärda fru och hela hans familj samt flere ditkommande vänner, såsom
H:r Baron Rappe med fru från Småland, H:r Adjunkten Skarstedt, H:r
Pastor Holm, Mamsell Cecilia Fryxell och flere, hvilkas namn jag
förgätit, uppmuntrade oss herrligen, visade oss otrolig godhet och togo noga
kännedom om föremålet för och vigten af vår resa. Särdeles rörande var
ett besök uti Mamsell Fryxells christeliga flickpension. H:r Doktorn höll
der på aftonen en bibelexamen med barnen ocli bad äfven i bönen för mig
och min missionsfärd. Jag var så rörd, och tillika så betagen af sorg öfver
barnets oförmodade död, att jag ingenting kunde säga, ehuru jag både
önskade och borde göra det. Men barnen och de alla förstodo hjertats
och känslans stumma språk. Följande dagen, den 13 Juli, erhöllo vi på
vårt skepp ett kärt besök af H:r Prosten P. G. Ahnfelt i Bosarp samt
H:r D:r Wieselgren och dess familj m. fi. vänner. H:r Doktorn höll före
sin afresa ett kraftigt nykterhets- och afskedstal. — Uti Engelska kanalen
hade vi svårt för att komma igenom trångaste passet vid Dower för
motvind och tidevatten. Det kostade oss flera dagars strid mot vatten och
vind. — På hafvet dog ingen mer (utom mitt barn) än en lungsigtig
yngling, som redan i Gefle blef sjuk af för strängt arbete.
Inloppet till Newyork var särdeles vackert. Af hvad jag sett, kan det
endast jemnföras med inloppet till Stockholm, när man kommer från
skärgården. Men sjöfart och trafik äro oändligt större i Newyork än i
Sveriges hufvudstad. Man talar om en skog af master, men här sågo vi
en sådan bokstafligen. Uti Newyork anträffades många vänner, bekanta
och landsmän, hvilka alla togo särdeles godhetsfullt och tjenstaktigt emot
oss. Deribland må med tacksamhet nämnas Pastor O. G. Hedström och
en åldrig man, Bergner, samt Madame Östlund och hennes dotter från
Gefle, den sednare nu gift med en svensk Hillgren. Äfven träffades en
man från Hillevik, Källström, och Doktor Pålman, gift med en af Kapiten
Tybells döttrar. Han hade en svägerska i sitt hus, och de andra voro på
andra ställen. Alla bevisade oss vänskap, och alla sade sig befinna sig väl
samt hafva god utkomst.
Jag har ännu varit för kort tid i landet, för att kunna säga något
särdeles om dess beskaffenhet. Efter ett halft år eller mer torde jag bättre
vara i stånd att bedöma förhållandena, och då vill jag vara mina
landsmän till tjenst med en utförligare beskrifning af landet och folket med
dess lagar, seder, bruk, bergningsutvägar o. s. v. Så mycket jag kan se,
hafva föregående berättelser om landets godhet och otroliga vidd varit
sanna. Att skåda utåt prairierna eller de ofantliga gräsfälten här är
såsom att se utåt oceanen. I beskrifningen vill jag nogare och närmare, om
Gud behagar, redogöra derför. Nu må jag endast nämna, att jag icke här
i landet funnit någon menniska, Christen eller ochristen, som lika med
mången i Sverige ansett det vara orätt och synd att flytta hit. Tvärtom,
när man här skådar de ofantliga fruktbara, men ödeliggande, fälten och
tänker på trängseln i Europa, så kommer man ovilkorligen ihog den
befallningen: Uppfyller jorden, och tänker: ack, om de fattige landsmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
