Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Erik Bäcksbacka, Lars Levi Laestadius’ brev till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVI LÆSTADIUS’ BREV TILL PETER WIESELGREN
27 I
Obildade Naturers omdöme om själen. F. De Filosofiska grundsatserna
i Psychologin äro falska. G. Theologernas blandade åsikter äro föga
con-sequenta. H. Filosofernas och Läkarenas Psychologiska åsikter jämförda
med hvarandra i praktiskt hänseende. I. Enligt det allmänna omdömet
är själen detsamma som lifvet. Grunderna för detta omdöme granskas.
Här visas, att lifvet icke är substans: om själen är det samma, som lifvet,
så saknar äfven själen substantialitet. K. Den gemensamma
lifsprinci-pen. L. Filosofens Förnuftssjäl, är en illusion. Här visas, att de
Filosofiska hypotheserna om Förnuftssjälens tillkomst äro obevisliga; samt
att lifsprincipen är det enda, som kan bevisas, emedan det är ett axiom,
att det finns en lifsprincip i fostret. Denna lifs princip är den egenteliga
Själen. M. Lifvets tillkomst. N. Förnufts Själens tillkomst. Genom
indirecta bevis kullkastas Filosofernas lära om själen, och dess identitet
med lifsprincipen bevisas. Organiskt lif och nervlif antagas, (Psychae
och Pneuma) såsom bestämda lifsformer, icke såsom 2:ne substanser.
O. Själsorganer antagas enligt Läkarenas Experimenter; Filosofen nekar
detta, och påstår, att Förnufts själen verkar utan organer. Organlifvets
och Nervlifvets förhållande till lifsprincipen är en bild af Treenigheten.
P. Menniskans medvetanden. Ett dubbelt medvetande antages: det
objectiva och subjectiva som har sin grund i organerna. Genom själens
egen verksamhet upkomma 3 medvetanden det abstracta, concreta och
universella lifvet. Q. Objectiva och subjectiva Själsförmögenheter.
Deras förhållande till hvarandra. R. Passionernas inbördes förhållanden.
S. Passionernas strid. T. Temperament. U. Passionerna hafva sin grund
i det organiska lifvet. V. Passionernas objectiva grund. W. De
objectiva själs Förmögenheternas inbördes förhållande. Här antages
Förståndets beroende af viljan. X. Viljans frihet. Y. Positiv frihet, antages
endast i nervlifvets sver. Z. Viljans negativa frihet. Viljan kan endast
hindra Passionernas utbrott till handlingar: men icke tillintetgöra sjelfva
passionen. Menniskan har således »liberum arbitrium» i nervlifvets sver,
icke i organlifvets sver. Å. Viljans activa frihet, afsky för det onda. Ä.
Viljans passiva frihet. Viljan förhåller sig »puré passive» i omvändelsen.
Ö. Viljans ursprungliga frihet. (Indifferentism och determinism.) A.A.
Huru Förståndet modererar passionerna. B.B. Förståndet kan icke
re-flectera känslorna. C.C. Objectiviserade känslor kunna reflecteras.
D.D. Trons grunder, (kunna förändras.) E.E. Förståndets Tankegrunder.
F.F. Om Förnuft och Uppenbarelse. G.G. Hvad är Förnuftet? H.H.
Förnuft, Förstånd, vilja, Samvete, närmare begränsade. 1.1. Förnuftet
betraktat som sinne. K.K. Huru skall menniskan komma till
Förnuftets rätta bruk? L.L. Hvad är Samvete. M.M. Det moraliska
Elementets uppenbarelse uti menniskans Förmögenheter. N.N. Det moraliska
Elementet i Samvetet. P.P. Det moraliska Elementet i viljan. Q.Q.
Det moraliska Elementet i Förnuftet. R.R. Det moraliska Elementet i
Förståndet. S.S. Synden eller det omoraliska Elementet. T.T. De sju
döds synderna eller 7 Djeflar (hufvud passioner) U.U. Egoismen. V.V.
Ambitionen. W.W. Egennyttan. X.X. Vrede, hat. Y.Y. Afvunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
