Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Erik Bäcksbacka, Lars Levi Laestadius’ brev till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
erik bäcksbacka
lexikon; men det hufvudsakligaste deraf är redan intagit uti, »Ens
ropandes röst i öknen», hvilken Bror har läst och vet således det
hufvudsakligaste af mina lefnadsomständigheter. Huruvida det kan lända mig
till förtjenst, att Johan Raattamaa verkat för religionen och nykterheten
i Torneå lappmark samt äfven i Luleå lappmark, det må Bror sjelf bäst
bedöma. Den absoluta nykterhets principen fortfar att vara rådande
bland lappallmogen och äfven ibland nybyggare uti Karesuando och
Juckasjärvi, Gellevare och halfva delen af Jockmock, hvilket allt är en
följd af Johan Raattamaas verksamhet. Om Bror intager mitt namn i
sitt biografiska lexikon, så borde äfven Raattamaas namn få ett rum
dersammanstädes. Absoluta nykterhetsprincipen har äfven i de
sednaste åren spridt sig längsefter Torneå elf på båda sidor om riksgränsen,
i Öfver Torneå, Hietaniemi och Karungi; men detta är följden
förnämligast af i »Ropandes Rösten» nämnda, Erik Anders Anderssons
verksamhet. Äfvenså har f. d. missionären Carl Johan Grape tagit en
mycket verksam del i samma arbete i Juckasjärvi, Pajala, Öfver Torneå och
Neder Kalix. Borde icke alla dessa, ehuru blott lekmän, nämnas uti
Brors biografiska lexikon, såsom ett exempel på hvad lekmän kunna
uträtta, när de få uppmuntran och skydd af sina Själasörjare. Det är
endast Evangeliska Aliansen som utskicka lekmän för att verka för en
sann Kristendom, och dessa äro äfven af de flesta prester i Sverrige
misstänkta för svärmeri och fanatism. Jag är visserligen öfvertygad
derom, att inquisitoriska åtgärder, som blifvit utöfvade af Svenska
Statskyrkan äfven i de sednaste åren, hvarföre samma Statskyrka
blifvit så illa beryktad i hela Europa, skall få sin rätta platts i historien.
Nu har en slags religionsfrihet blifvit beviljad, som befrämjar
separa-tismen och man får väl se till slut, huru svenska presterskapet bär sig
åt för att återföra dessa i kyrkans sköte. Uti staden Tromsö, har äfven
separatismen gripit omkring sig.1 Många skola dock hafva blifvit ånger
köpta och önska att återvända till Statskyrkan; men enligt norska
disenter-lagen, möta dervid åtskilliga svårigheter. Den påfviska
missionären1 gör också sitt till för att göra proselyter; men han vinner icke
många anhängare. Wi lefva nu, som det tyckes uti en förbistringens
tid; det mörknar mer och mer på den politiska horisonten, och de
religiösa rörelser, som uppenbara sig här och där, äro visserligen ett godt
tidens tecken, och vi bör akta derpå såsom på ett ljus, som skiner i
ett mörkt rum, till dess dagen randas. Wi kunna icke hoppas att få
se denna dag, men vi böra glädjas deröfver, att våra efterkommande
få se den. Här ligger jag på plågornas läger, väntande, att dödens Engel
snart förlossar mig, och min Högtärade Broder, som öfverlefver mig
borde icke underlåta, att fälla en förbön för mig, ty min tro är svag och
1 Jfr A. Chr. Bang, Kirkehistoriske smaastykker. Kristiania 1890, s.
298—323: Religiøse forholde i Tromsø by og stift 1856—1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
