Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Kenneth Scott Latourette, A History of the Expansion of Christianity, IV—VII, och The unquenchable Light (Prof. K. B. Westman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
granskningar och anmälningar
mest fatalt, att boken kom ut före krigets slut. Det är ju först efteråt
som man kunnat fullt överskåda, vad som under kriget hänt med
Japans hårt hemsökta kristenhet — som dock nu mitt i ruinerna fått
bevittna sin värste fiendes, den nationalistiskt uppblåsta
statsshintois-mens, snöpliga fall.
Framställningen är enligt Latourettes vana ytterst rikhaltigt
dokumenterad. (En recensent nämner om ett av banden, att förf. har över
850 noter i ett kapitel — visserligen ett kapitel på 146 sidor!) Men han
tappar inte tråden för de många detaljernas skull och väjer inte för
sammanfattande omdömen. Man har anklagat honom för en allt för
amerikansk optimism och sagt, att han tror på att utvecklingen leder
till ett inomvärldsligt Utopia. Men hans kristna bekännelse, som han
ingalunda döljer, går i en helt annan riktning: att fullkomning icke nås
inom historien, varken av enskilda eller av samhället, och att den
himmelska staden, om det än bygges på den i detta livet, skall förverkligas
först på andra sidan genom Guds verk (s. 1 f., 505).
I en liten bok kallad »Det Outsläckliga Ljuset», som innehåller nio
föreläsningar vid Harvard-universitetet, hållna 1940, har Latourette
givit en fängslande sammanfattning av kyrkohistorien, sedd rätt
mycket från missionens synpunkt. Han liknar kristendomens utveckling
vid en serie av tidvattensvågor. Floden har varje gång stigit högre än
den föregående, men ebbtiderna ha för var gång blivit kortare och
mindre djupa. Det var flod intill 500 (Romerska rikets kristnande),
vidare 950-1350 (medeltidskulturens blomstring), 1500-1750
(reformation och motreformation), 1815-1914 (missionens århundrade). Inom
vår generation äro tecknen motsägande. Kristendomen har som ingen
annan religion förmågan att överleva de kulturers död, med vilka den
varit förbunden. Så erövrade den under sin första segertid den
gre-kisk-romerska kulturen. Då denna sjönk i graven, kom kris och ebb;
men kristendomen var i stånd att vinna germanfolken och fostra dem
till en kultur som var mera kristen än den antika. På liknande sätt har
det gått de senare gångerna. Mitt i ebben efter en kulturs sönderfall
bryter tron åter fram på oväntade ställen och leder till en ny segertid.
Vi äro nu utan tvivel i en kris; men om Europa försvagats, blir det
kanske i Amerika eller i missionsländerna som den nya kraften bryter fram.
I varje fall tror förf. att kyrkan i framtiden blir mindre av en
samhällsorganisation och mer av en levande och organiserad minoritet.
Hemligheten i denna kristendomens föryngringskraft är Jesus själv. Kyrkan
är alltid ofullkomlig. Dess triumf är aldrig viss i denna världen. Men
den är en kanal för Jesu inflytande, som är det outsläckliga ljuset. Ty
det kommer från universums hjärta, från Gud.
Knut B. Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
