Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Birger Nerman, När Sverige kristnades (Doc. Helge Ljungberg) - Lunds domkyrkas historia 1145—1945, I—II, utg. av E. Newman (Lektor G. Kellerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar 3°320
framåt inträder i ett ytterst kritiskt läge. Härvid koncentreras
uppmärksamheten till Svealand med hänsyn till maktspelet mellan
Svealand och Götaland. Adams uppgifter verifieras genom det arkeologiska
materialet, främst runstenarna. Runstensmaterialet genomgås landskap
för landskap. Kanske man här skulle ha önskat en fylligare
framställning. Ovedersägligen har vi just i runstensskicket den känsligaste
mätaren på kristningsverkets gång.
Nerman har i allmänhet inte gett sig in på religionshistoriska eller
religionspsykologiska tolkningsförsök utan nöjt sig med att teckna den
yttre gången av missionen. Där han någon gång överskridit gränserna,
har han gjort det med god inlevelse och förståelse. En liten
randanmärkning skulle jag dock vilja foga till hans (jämte många andras)
teori, att S:t Olovs popularitet skulle ha berott därpå att den yxbärande
konungen hade övertagit Tors roll som de onda makternas besegrare.
Någon sanning döljer sig väl alltid bakom detta påstående, men
sanningen om S:t Olov kommer man aldrig åt, om man inte i honom först
och sist ser ett kristet helgon. Helgonen var en skapelse av kyrkan,
inte av folktron. Påfallande är också (något som uppvisats av kand.
O. Odenius i en uppsats vid religionshistoriska proseminariet i
Uppsala ht. 1946), att S:t Olovskulten varit utbredd framför allt i vissa
delar av östra Sverige, medan den bevarade traditionen om Tor (framför
allt s. k. torsviggar) koncentrerats till Väst-Sverige.
Värdet av professor Nermans mycket förtjänstfulla arbete om
Sveriges kristnande förhöjs avsevärt genom det rika och mycket belysande
bildmaterialet. Man skulle önska att denna utmärkta bok (trots det
rätt höga priset) bleve flitigt studerad. Utan tvivel är den den bästa
framställning som vi äger av den fascinerande brytningstiden mellan
gammal och nv tro i Sverige.
Helge Ljungberg.
Lunds domkyrkas historia 1145—1945• På domkyrkorådets
uppdrag utg. av E. Newman. 604 + 621 s. Diakonistyrelsens
Bokförlag, Stockholm 1946.
Med två mäktiga volymer på tillsamman över 1200 sidor har Lunds
domkyrka fått sitt 800-årsjubileum celebrerat. Som verkets redaktör
har domprosten och kyrkohistorikern Ernst Newman fungerat, med
förste bibliotekarien Bror Olsson som illustrationschef och biträdande
redaktör — en betryggande expertis alltså.
De från utomskånsk synvinkel mest betydelsefulla bidragen torde
vara Lauritz Weibulls »Skånes kyrka från äldsta tid till Jacob Erlandsens
död 1274» och Gottfrid Carlssons »Lunds ärkesäte och domkyrka
1289-1536». Varför åren 1274-89 icke fått vara med är visserligen en gåta, men
det är inte värt att bråka om en sådan småsak. Spexmakarna böra få
sina chanser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
